... så här enligt Rembrandt. (Men han skulle nog inte ha varit nöjd med färgåtergivningen.)
Gud som människa, den stora kristna gåtan. Gud och människa, Jesus, den ende i sitt slag.
Det är liksom frågan hela tiden. Hur mycket Gud respektive Människa var Jesus när han föddes, döptes, jordfästes, uppstod, återbesökte lärjungarna (de hade svårt att känna igen honom), for till himmelen, är nu...
Detta, liksom Gud som treenig/trefaldig, tillhör det lite otillfredsställande oklara. Vi får liksom inte in det under vår kontroll.
Det där Andra Riket blir liksom inte helt avtäckt i Vårt Rike. På alla sidor gränsar det till vårt, men blir inte fullt synligt, sällan greppbart, aldrig kontrollerat.
Symeon såg, kanske för att han var blind, hade liksom blick för annat...
Hur tänker du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar