torsdag 1 juli 2010

Godnatt världen

Två bilder och två tankar





om vi nu har nya generationer som fått klart för sig att de är värdefulla och unika, curlats genom en förlängd barndom - hur tror vi att vi kan tala synd och omvändelse med dem?

Om allt man ser är marknader, hur skulle de kunna låta bli att se Gud som en marknadsaktör?

Långt från kyrkans gedigna dogmer och nödvändig postkristendomska.

Ikväll har jag skrivit om Exodus och inkarnationen, på postkristendomska.

Jag avser inte att väja för kyrkans traditionella budskap, men fokus måste ställas in, orden och jämförelserna.

9 kommentarer:

pastorns Ingridienser sa...

Jag tror att alla- även curlade- kan känna av en trasighet i sig och sin omgivning. En trasighet som behöver bli helt, och som man inte kan hela själv.
Hur curlad man än blivit. Hur mycket "du vet väl om att du är värdefull" man hört och sjungit. Brustenheten finns där. Känn efter själv..
men, vad vet jag. Jag kan inte porstkristendomska,borde det förresten inte det ordet också översättas till ett begripligt språk så vi fattar?

Anonym sa...

Jo, säkert. Min interna beskrivning är: Hur talar vi om Jesus med människor som inte har Bibeln i blodet.

Jo, brustenhet, sökande efter sammanhang och mening... Problemet är att kyrkan sedan Paulus och Tertullianus tänkt juridiskt. Därför blir en del av dogmerna och trosinnehållet obegripligt, liksom psalmer vi sjunger och ord vi ber. /PA

pastorns Ingridienser sa...

PA, Inte bara Tertullianus. det finns andra kyrkofäder som inte bara tänkt juridiskt. Jag tror fortfarande inte att det är språket som är det viktigaste- utan vandringen MED människor och delandet. Men vi sitter bara i våra "garderober" och formuelrar ord. vem hjälper det? Oss själva, antagligen. Tänk om vi kunde våga leva med och lyssna istället. men det är mkt svårare.Postkristendomskan får alltså vara för mig...

Anonym sa...

Jag tycker det är lite spännande men har inte förstått innebörden av post i ordet postkristendom. Är det vår tid eller Guds tid? Är det nytestamentlig tid och är i så fall gammaltestamentlig tid pre? Eller har det med väckelsen (folkrörelsetiden) att göra? Och är postkristendom något negativt -för vem? Det klingar ostämt ibland. Är de kristna de som med hjärtat och munnen bekänner sin tro som kommer ur att de ser sig som fattiga syndare -de generationer väckelsekristna som kunde få sin lön i sprit tills kyrkan gav dom alternativet att bli berusade av Gud istället... och deras barn som fått höra om depressionen och slagits för att minska klyftorna och för att vi ska åtnjuta de rättigheter vi har idag. Samhället har tagit över mycket att kyrkans funktioner -där finns mycket evangelium och på så sätt har kyrkan bidragit. Vad gör mig till en postkristen -att jag i vårt land är myndigförklarad, har ett värde med lagstadgade rättigheter och skyldigheter, jag kan läsa och skriva, jag får rösta och att jag får vara med i att slåss för att värna våra rättigheter som en fri människa? Är jag postkristen för att jag får problem när kyrkan då och då använder ordet nåd som maktprincip och på nåt sätt försöker få mig att tro att jag kan få en fribiljett till himlen bara jag bekänner mig som en fattig syndig människa och gör mig till ett offer i ögonen på den människa som ger mig syndernas förlåtelse -är inte det en snabb lösning ...för vem?, när det borde räcka att att jag bekänner min tro på Jesus och Gud och försöker leva mitt liv på ett så bra sätt som möjligt? Är jag postkristen för att jag ser mig som vaken men inte alls frälst för det tror jag att jag blir på den yttersta dagen... till dess får jag slita med att vara människa som alla andra, men har i alla fall en förhoppning? Den förhoppningen har jag förmodligen fått genom nåd, nån annan har slitit för att jag skall ha det bra och nu skulle jag kunna fortsätta slita för att andra ska få det bra -men sitter också mycket i garderoben och längtar ut... (eller inbillat fastkedjad i Platons mörka grotta.)
Jag är för övrigt inte alls så säker att människor ser på Gud som en "vara" eller som en marknadsaktör. /Ingela A

Anonym sa...

Jag förstår inte vad det är för generation du pratar om PA, de som skulle känna sig värdefulla och unika. Ja en del av dem gör det, därför att de speglats i en annan människas blick och sett sig vara just värdefulla och unika. Men många har speglats i den vuxnes blick och sett att de inte duger, att de är värdelösa och inte hör till. Curling fostrar inte nödvändigtvis trygghet, alls. Klart att kyrkan fortfarande har något att säga. hej från elisabeth

Anonym sa...

E: om jag inte trodde att kyrkan hade ngt att säga skulle jag lägga av. "jag fattig, syndig..." fostrar en världsbild. I vår postkristna tid är det annat som bygger världsbilden. Hur talar vi då?
IA: Jesus utan kyrkan, tro utan dogmerna, det är post - jag tror att Jesus talar till varje mska, i varje generation, men vi har glömt att kolla "vädret". Bilderna måste svara mot referensramarna.
PI: varför skapa konflikt mellan tänka och göra?

pastorns Ingridienser sa...

Nej, jag vill inte skapa konflikter...
Men, jag tror fortfarande inte det är orden som är det verkliga problemet för kyrkan.
Medan vi sitter och filar på ord, så väntar en hel värld på delaktighet. Kanske tänker jag bara så för att jag verkligen suttit "i min garderob" i flera dygn nu och skrivit teologi. Så nu vill jag ut och möta människor.

Erica sa...

Jag kan inte formulera mig just nu, är så in i bänken trött. Men i det du skriver, finns något i mig som klingar till. Postkristendomska som du beskriver det, känns som det jag är i

Erica sa...

Jag kan inte formulera mig just nu, är så in i bänken trött. Men i det du skriver, finns något i mig som klingar till. Postkristendomska som du beskriver det, känns som det jag är i