söndag 22 augusti 2010

Började gudstjänsten

med att släcka altarljusen, ta bort de vackra blommorna, la en bunt utblommade rallarrosor på altaret. Sa att allt är för fint. Tillrättalagt. När Gud tänkte på att sända Jesus var det kargt, kärvt, utan hopp. Inget kors i sikte, ingen tom grav. Ockupation och villervalla i tro. Inte många ens anade att himlen landade...

Från det byggde vi gudstjänst, försökte komma åt undret.

Så var det i Centrumkyrkan.



3 kommentarer:

Bengt sa...

Ni vänder på kittet för att koma bort från traditionen? Spännande. Nästa steg är att gå utanför kyrkans väggar med något liknande kanske? Inte emnat som kritik! Vi måste nog börja med oss själva. Jag tänker mycket på det lilla jag sett av Rene Magrittes konst.

Anonym sa...

Inte ändra, djupna. Innanför eller utanför? Vet inte riktigt vad jag tycker. Egentligen existerar inte gränsen Inte i sak. Svårt detdär

Anonym sa...

"Everything we see hides another thing,
we always want to see what is hidden by what we see."

"Only thought can resemble.
It resembles by being what it sees, hears, or knows;
it becomes what the world offers it." Magritte

Det finns nåt där...