hör bän. Antingen har korna en säregen ö-dialekt eller så gömmer sig fåren.
Nordströmmarna vibrerar av sommarlovets båtliv. Här samsas allmogebåtar och de senaste, och största från Orust- och de bayerska varven. Och motorbåtar (samsas, nåja, se min politikblogg).
Funderar kring paradigmen. Idag faktiskt på de stora; modernism och postmodernism. Först kommer artisterna, modeskaparna. De känsliga andarna. Sedan kommer ingenting. Kreatörerma går genom stiglöst landskap, rätt så ensamma. Omaka med tiden.
Sedan följer arkitekter, författare, trendmedia. Sedan kommer ingenting.
Efter hand slår paradigmet igenom. Blir norm. Min bild är att processen går snabbare och snabbare. För stigbanarna måste det dock kännas som evigheter.
Plötsligt är vi alla där. Nej, inte kreatörerma, de nosar i nya utmarker. Det har liksom fyllt oss. Tagit över. Är som luften vi andas, berget som bär oss.
Systemen, institutionerna har inte hunnit fram. Befolkas de inte alla av urmodiga Fader Farradsare?
De lever med verkligheter som redan har arkiverats. En del har övervintrat så många skiften att de har blivit immuna mot skiften. De står som en uråldrig tall. Hopplöst omodern, så helt ute att den har blivit kult.
De kvasigamla. De har problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar