tisdag 5 juli 2011

Med mina mått mätt

blir det ett särskilt intresse att tyda det man upplever en kväll på Hönö.

Å ena sidan "de inridna hästarna" - man förutsätter att folk kan koderna. Å andra sidan kontexten - i vilken situation talar jag och hur används orden (och förståelsen av dess sammanhang och "hemadress") jag citerar.

Utan att känna Tomas (Sjödin) eller Britta (Hermansson) särskilt väl berättar deras ord om deras resa.

Tomas, med norrlandspingst i sina ådror, är nu van att tala för publik som inte "ridit in". Han presenterar en öppen och generös tolkning. Väl Kristuscentrerad men utan neurotiska sidoblickar. Han vet på vad han tror. Han har en berättelse, en egen. I den vandrar han med Jesus som ser människorna.

Britta var i gårkväll utan egen berättelse, och gick inte i Tomas'. Det verkade faktiskt som om hon inte lyssnade till honom.

Där Tomas var central och enkel blev Britta mångordig och citerade flitigt vad andra sagt. Där Tomas nöjde sig med att peka på Jesus blev Britta upptagen av människors görande och troende. Där Tomas erbjöd vandringen med en levande Kristus blev Britta upptagen av pånyttfödelse och frågan - hon lånade från Frank Mangs - lever du? Hos Tomas ett vakuumsug mot centrum hos Britta en gränsvakts vandring.

Jag tror att vi börjar se två sorts kristendomar. Bara en av dem duger åt framtiden.





1 kommentar:

Anonym sa...

Intressant karakteristik.
Benny