I denna fyrfältare summerar jag det.
Nederst har vi Människans natur. Det är på den nivån Paulus ser en nästan digital verklighet. På vänster sida Adam och synden, på höger sida Kristus och nåden. Genom Adam blev synden vår natur. Genom korset nåden.
Före korset erbjöds Torah, den judiska lagen och livet i riktning mot Rättfärdigheten. Efter korset är Rättfärdigheten erbjuden oss genom Jesus. (Den lilla pricken symboliserar Rättfärdigheten, vilket i Bibeln närmast tyds som fred/frid med GUD). Nu gäller "Genom tron allena."
Dessa två paradigm blandas ihop av Kyrkan. Därför läser vi Paulus fel. GUD har gjort allt för oss. Det finns varken behov av eller kapacitet till något mänskligt tillägg. Nu har vi att leva livet "i Kristus".
Utmaningen är inte att finna GUD eller beveka GUD. Men att leva med GUD.
Därför lägger Paulus all energi på att upplysa, betona och vägleda i frågan om hur detta liv kan levas.
Gudstillhörigheten är helt vriden ur Kyrkans och Maktens händer. Inga mänskliga barriärer kan byggas mot GUD.
Detta är den frihet Paulus talar om. Den riktar sig helt till livet med GUD. Den är inte normlös, men villkorslöst relationell.
"Det är i GUD vi lever, rör oss och finns till." Så sa Palle i Aten.
Jag tror att kyrkan har lång väg kvar för att riva ut maktkyrkans inflytande på tanken. Kyrkan håller till uppe till vänster. Men ska leva uppe till höger på bilden. Om Paulus får bestämma.
En omläsning av Paulus hotar mycket. Tål institutionen det?
Den 19 februari talar jag om detta i Centrumkyrkan i Kållered kl 11. Boka in och kom.
3 kommentarer:
Ingenting i kristen tro sker per automatik, så ej heller förflyttningen från syndare till "i Kristus". Problematiken är inte, i mina ögon, att det finns vi och dom, syndare och frälsta. Man måste vara rätt Bibelblind för att inte hävda det. I mina ögon känns det mer fel att säga att människor måste bli "i Kristus" innan dom kan vandra med Kristus. Paulus, om någon, är rätt klar över omvändelse från synd till att växa i tron och livet med Jesus.
Om jag tolkade dig (det som lät som universialism) fel ber jag om ursäkt.
Om kyrkan har långt kvar till rätt förståelse kommer den aldrig att komma dit...eftersom det enda som händer är att vi protestanter glömmer varför vi protesterar och åker till Rom á la Hedin.
Den kritiska frågan är om det finns något människan kan, ska, eller kan göra för att GUD. Paulus är solklar. GUD har gjort det som ska göras - JK på korset. Varje moment som vi presenterar som krav visar att vi tror annorledes. Vi hamnar i Torah. PA
Jesus har gjort allt...we are saved by grace, through faith, and not by works. Klassisk protestantism...men att omvända sig och tro är tydligen inte ett "work" eftersom Jesus uppmanade oss till det.
När vi möter Jesus/Gud har vi chansen/möjligheten att göra detta. Paulus är rätt klar över att det krävs mycket mer än att hänga med Jesus och ha det trevligt...men också att vi inte behöver fixa till oss innan vi kommer till Jesus. Tidslinjen är inte alltid tydlig men principen är klar, tror jag.
Skicka en kommentar