Ikväll dog min far. För femton år sedan.
Då var natten svart. Regnet öste ner som en novembernatt. Vindbyarna piskade in från nordväst.
Muraren som för länge sedan lagt undan mursleven. Reumatismen hade styvnat alla leder. Men livsmodig till sin sista dag.
Han var inte frånskild som jag. Men hade en fru som ännu sörjer. Ett äktenskap som verkar hålla till och med nu, med döden som skiljedomare.
Djärv, sann och trogen. Sån var han. Med en osvikligt sund tro.
Minns. Gråter. Tackar.
PA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar