lördag 10 mars 2012

Filemon


Paulus brev till Filemon
Predikan i Paulusserien i Centrumkyrkan i Kållered i morgon, söndag.

De heliga är vid gott mod tack vare dig.

Paulus skriver brev till församlingens stöttepelare i Kolossai. Onesimos – som fått det passande slavnamnet nyttig, har sannolikt rymt från sin ägare, träffat på Paulus i Rom och jobbar nu tillsammans med honom. När han sänder några medarbetare till Kolossai får Onesimos fara med. Och brevet är Paulus rätt klurigt formulerade rekommendationsbrev. Paulus spelar tydligt på Onesimos namn men inte direkt på Filemons namn, att älska styrkan.

Kyrkan har tänkt sig att församlingsföreståndaren är Archippos, Filemon och Apfia är hans föräldrar.

Onesimos häftade i skuld till Filemon, Paulus försöker väl hävda att Filemon har en del som han är skyldig Paulus. Han skriver att han ska betala för det som Onesimos kan anses skyldig, men formuleringarna lutar väl snarare åt att någon sådan skuld aldrig kommer att regleras.

I Filemonbrevet får vi väl ett stycke vardagsliv – på många sätt okänt för oss. Slavarna var väl i allmänhet inte riktigt de vi tänker oss från de nordamerikanska bomullsfälten, men väl en livegen tjänare i familjen. Enligt vissa beräkningar var slavarna fler till antalet än den fria befolkningen. Löneslavar – kanske kunde vara ett passande namn. Ofta hade de, eller deras förfäder, förlorat ett krig till romarna och fick plikta med att i sitt liv, och sina efterkommandes liv, vara den tjänande befolkningen, ett slags permanent underklass i en grekisk-romersk kultur där kroppsarbete var något ovärdigt.

Paulus skriver:
Från Paulus, fånge för Kristi Jesu skull, och från vår broder Timotheos till vår käre vän och medarbetare Filemon och till vår syster Apfia, vår medkämpe Archippos och församlingen som möts i ditt hus. Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.

Jag tackar alltid min Gud när jag nämner dig i mina böner - jag har hört om din kärlek och din tro, din tro på herren Jesus och din kärlek till alla de heliga. Min bön är att vad din tro ger dem skall leda till ökad insikt om allt det goda ni skall få genom Kristus.

Din kärlek har varit till stor glädje och tröst för mig, eftersom de heliga är vid gott mod tack vare dig, min broder.

Även om jag i Kristus har full frihet att föreskriva dig vad du bör göra vill jag därför med tanke på din kärlek hellre vädja till dig sådan som jag är: en åldrad Paulus och nu också fånge för Kristi Jesu skull.

Jag vädjar för Onesimos, mitt barn som jag har fött i min fångenskap, honom som du inte hade någon nytta av förut men som nu är till nytta både för dig och för mig. När jag skickar tillbaka honom till dig är det som om det vore en del av mig själv.

Jag hade helst velat ha honom kvar hos mig för att han skulle vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter fången för evangeliets skull. Men utan ditt samtycke ville jag ingenting göra; det goda du gör skall inte ske av tvång utan av fri vilja. Kanske fick du vara utan honom en tid just för att få honom tillbaka för alltid, inte längre som en slav utan som något mer än en slav: en kär broder. Det är han i högsta grad för mig. Hur mycket mer skall han då inte vara det för dig, både som människa och som kristen.

Om du betraktar mig som din vän, ta då emot honom som om det vore jag. Har han vållat dig skada eller är han skyldig dig något, så sätt upp det på min räkning. Jag, Paulus, skriver här med egen hand: jag skall betala.
Och jag vill inte säga vad du är skyldig mig: dig själv. Ja, min broder, låt nu mig få nytta av dig, som medkristen. För Kristi skull: gör mig lättad och glad. Jag skriver detta i förlitan på att du kommer att lyda, och jag vet att du skall göra ännu mer än jag ber om.

En sak till: ordna ett rum åt mig. Jag hoppas nämligen att ni tack vare era böner skall få glädjen att se mig.

Epafras, som också är fånge här för Kristi Jesu skull, hälsar till dig, liksom också mina medarbetare Markus, Aristarchos, Demas och Lukas.

Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er ande.


Ett nyckeluttryck återfinns i orden: Om du betraktar mig som din vän, ta då emot honom som om det vore jag.

Här handlar det inte längre bara om att argumentera för slaven Onesimos, utan det grundläggande perspektiv som Paulus visat upp många gånger.

Med denna till synes enkla, vackra och korta mening ryms på ett sätt hela den paulinska teologin. Det är på detta sätt som han tolkar och tyder GUDs verk i oss. GUD ser på oss genom korset, på samma sätt ser vi på varandra.

I Romarbrevet skrev han: Godta varandra som Kristus har godtagit er till GUDs ära. Vi är lemmar som är till för varandra. Vi är varandras lemmar. Visa varandra tillgivenhet. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Låt oss därför inte längre döma varandra. Tjäna varandra i kärlek.

Och på liknande sätt fortsätter han i flera av sina brev: Bär varandras bördor. Ha fördrag med varandra. Var goda mot varandra. Förlåt varandra. Underordna er varandra i vördnad. Vägled varandra. Älska varandra. Ge nu varandra tröst. Trösta och bygg upp varandra. Håll fred med varandra. Gör gott mot varandra.

Paulus är både praktisk och enkel. Samtidigt är detta det rum av kärlek som utmanar oss. Och han ser att detta är kraften från Kristi kors. Det är där vi förenas, först och främst med GUD, men därmed med varandra.

Kristentron är praktisk för Paulus. Han flyttar den från tanken och orden till att vi ska lägga manken till på jorden.

Det är inte bara ett etiskt uttryck för den nya skapelsen, det är själva tron som är verksam i kärlek. Paulus gör det inte enkelt för sig, eller för oss. Tron är inte ett flyktinstrument för existentiell oro. Det är den praktiska tro som fyller ett hjärta och sätter händer i arbete.

Därför blir han så ihärdigt jobbig för sin omgivning. Han gör teologi av allting. Det mest dramatiska exemplet är ju när han övertolkar Petrus taktiska val i måltidsgemenskapen, som han sedan skildrar i Galaterbrevet.

Konflikten handlar om Torah – lagen och läran, men berör såväl omskärelsen som renhetslagarna. Petrus skyddade sig mot en ovälkommen debatt, men Paulus såg hur han hotade hela det sammanhängande budskapet. Och det resonemanget mynnar i orden: Då hade Kristus inte behövt dö.

Korsets konsekvens är Paulus allvarliga budskap. Till och med i detta lilla korta vardagsbrev.

Om du betraktar mig som din vän, ta då emot honom som om det vore jag.Ta emot varandra som om det är Kristus som kommer!




Inga kommentarer: