lördag 3 mars 2012

Kolosserbrevet

Brevet (skrivet i husarrest i Rom 60-62)

Kristus finns hos er – hoppet om härligheten. Kol 1:27

Sedan förra gången, då vi läste Romarbrevet, har det nu gått 3-5 år. Riktigt dramatiska år. Vi har gått från Apg 20:3 och läst ut bokens 28 kapitel. Paulus har hållit fem tal, varav tre som fånge, och fängslad har han varit i stort sett hela tiden, nu i Rom, i husarrest efter år 60. Därifrån skriver han några av de brev som särskilt riktar sig till livet i församlingen och rör livet ”i Kristus”. Timotheos är hos honom, liksom flera andra av dem vi känner igen, bland andra Lukas. Han börjar brevet i välkänd stil, en lovsång till GUD, och sedan positiva ord om det han hört från församlingen: vi har hört berättas om er tro på Kristus Jesus och om den kärlek ni hyser till alla de heliga.
Paulus fortsätter: Vår bön är att ni skall fyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt, så att ni kan leva värdigt Herren och på allt sätt behaga honom med alla slags goda gärningar när ni bär frukt och växer till i kunskapen om Gud, som ska ge er styrka att alltid och med glädje vara uthålliga och tålmodiga. Gud har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade sons rike, och genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder.

I Kolosserbrevet har han sedan en av sina mest totala beskrivningar av Jesus Messias: Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom.

Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.

Detta är den bild han förmedlar. Kristus finns före allting, och i all ting. Detta är den totala tydning han ger av sin tro, och jag tror att vi kan smittas av den. För honom är Gud inte den som vi ropar till i nödens stund, bara. Eller som en del av tillvaron. Det är i Gud vi lever, rör oss och är till, det är Paulus stora vittnesbörd.

Det är nog denna dimension som blivit så tydlig för mig under mina månader med Paulus. Det finns ingenting som ramlar utanför ramen. Han har en totalsyn på Gud, och vårt liv med Gud. Han frågar inte främst vad Gud kan göra för oss, men hur vi lever vårt liv i denna gemenskap. Och han fortsätter:

Och ni, som förut stod utanför och visade ert fientliga sinnelag i era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att Kristus led döden med sin jordiska kropp. Han skall låta er träda fram inför sig, heliga och fläckfria och oförvitliga, om ni håller fast vid er tro, har en stadig grund och inte viker från det hopp ni har fått höra om i evangeliet, som har förkunnats för allt skapat under himlen.
Detta är den hemlighet som har varit fördold i alla tider och släktled men nu har uppenbarats för hans heliga. Kristus finns hos er, hoppet om härligheten.
Ni har lärt känna herren Kristus Jesus, lev då i honom, med rot och grund i honom, allt fastare i den tro som ni har undervisats i, och låt er tacksamhet överflöda
.

Det är praktisk kristendom. Lev då i honom – som det mest självklara som kan sägas.

Ty i honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning. Och i honom har ni nått er fullhet, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset.

Han talar tydligt om den gamla och den nya människan: Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud. Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. Kristus blir allt och i alla.
Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet. Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Visa er tacksamhet. Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.


Och han avslutar med lite mer vardagliga instruktioner. Han sänder nu Tychikos till de kristna i Kolossai, i Mindre Asien, han är en kär broder och trogen medarbetare i Herrens tjänst, och han ska berätta allt om hur Paulus har det. Och han skriver: Jag sänder honom till er just för att ni skall få veta hur det är med oss och få uppmuntran av honom. Han har sällskap med vår trogne och käre broder Onesimos, som ju är en av er, och de kommer att berätta om allting här.

Onesimus återkommer vi till om en vecka, då vi ska läsa Paulus kortaste brev – brevet till Filemon. Möjligen är Filemon värden för församlingen i Kollose, han är gift med Apfia och sonen Archippos är församlingsledaren.

Kolosserbrevet avslutas med orden: Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Glöm inte mina bojor. Nåd åt er alla.

Med Paulus brev får vi ibland syn på vardagen. Nu med Paulus begränsade egen förmåga att resa, men han tar emot och sänder medarbetare, som en sambandscentral, numera belägen i det romerska rikets huvudstad.

Kristus finns hos er – det är hoppet om härligheten. Paulus lever med korsets verklighet i sitt eget liv, och strävar efter det slutliga mötet med Gud. En resa från Rättfärdighet till den slutliga destinationen – fullheten i Guds närhet. Och han skriver detsamma till oss. Kristus finns hos er. Detta är den heliga tro vi alla är inbjudna till.

1 kommentar:

Anonym sa...

Predikan i Centrumkyrkan, Kållered söndag 4 mars. /PA