Skärtorsdagen 2012

Rättfärdighetens gryning

Skärtorsdag: Påskdramat är som den smalaste spång med sitt brospann spänt högt över den glupande forsen; tiden, världen, det onda, det förgörande, det som upptar all tid… Vid ena brofästet en älskande, vid det andra en annan älskande och längtande. Det gapande svalget har skiljt dem åt. Länge. På ena sidan Rättfärdighetens sol, på den andra en som hungrar och törstar…

Det är lätt att trampa fel, att fastna i fel fokus. För det är så mycket som händer.
Samtidigt är det inget som hindrar oss från att betrakta dramat i dess många, och olika skikt. Evangeliets berättelse bär karaktären av ett ögonvittnes utsagor. Alla berättelser får sina infärgningar av det man ser, men också av det som andra reagerar på. Varje bild är som ett pussel, och bara passande bitar får rum. Det är som om berättelsen blir sin egen berättelse, fokus förskjuts från det som verkligen hände till det jag verkligen kände.
För de närmaste lärjungarna, kanske en Matteus, var berättelsen inget man objektivt observerade från sidan, man var i hög grad indragen. Och runt omkring alla dem som man nu hade delat flera år av gemensamma erfarenheter. Berättelsen som serveras oss är bara topparna av det isberg som byggt gemenskap, solidaritet, irritation och nu också svek, och tvivel.

Det var nu det brände till. Festen, vars minne vi just smakat. Lovsången, nästan en vana, förenade dem i sitt märkliga men stora uppdrag – en vind av GUD hade åter fört dem samman.
Getsemane. Olivlunden med kvällens skuggor förenade i mörker. Jesus drog sig undan och bad. Valde en liten vaktstyrka som skulle vaka med honom. De tre närmaste, de tre förtrogna. De som somnade. Nu var Matteus på avstånd, hörde sedan det berättas. Vem talade om sömnen, eller framgick den mera som undertext, ett lyssnande öra kunde höra sömnen, eller se yrvakenheten, drog sina slutsatser. Jesus bad. Vaktstyrkan somnade. De andra tisslade och undrade.

Hur visste Matteus berätta vad Jesus bad? Liksom samtalet mellan Judas och prästerna, de trettio silverpenningarna? Nu är vi utanför iakttagelserna, nu är vi i berättelsen som tagit form av överskottsin-formation, eller av hörsägen, rykten, eller andra som faktiskt såg, visste, ville berätta.

Ändå.

Det som skedde var inte allt som skedde. Tomas Boström har fångat upp Charles Wesleys ord, som bär sin prägel från Paulus, som hört det som berättas av Matteus, och andra. Men som ser också den stora bilden.

Rättfärdighetens gryning, kom…

I ett skeende finns det så många skeenden. Jag vill nu bara påminna om det stora i det som sker. Nattvarden vi just firat, som hos Paulus växer ut till bilden av mänskligheten förenad vid Herrens bord. Om de rika äter och de fattiga tvingas avstå – framstår bilden av en kluven Kristus. Om inte korsets ljus förenar alla, är det som om Kristus inte hade behövt dö. Om man tror att man själv kan blanda lite möda i nåden, är det som återföreningen av GUD och Människa inte har skett. Det är Paulus som följer linjen allra längst, kanske just för att han inte var på plats i den övre salen, eller i Getsemane, eller vid Golgata. Det är sedan, först långt senare, som korset ställer sig i hans väg, och han ser GUDs försoning, och Rättfärdighetens gryning. Då blir korset teologi, och sätter laggärningarnas teologi åt sidan.

Jesu kamp, ensamma bön, Judas svek, Petrus undanflykter och Tomas tvivel. Det är berättelsens delar som ytterst målar den stora bilden av GUDs kärlek och Rättfärdighet.

Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt… Fil 2:5-9

Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. 1 Kor 2:2

Gånge denna kalk ifrån mig, ske inte min vilja, Fader förlåt dem… Jesuscitaten kan nu läsas i det sammanhang som vi ser dem. Vi har inget sämre perspektiv än Matteus, men ett annorlunda. Av det bygger vi tro.

(Ikväll kl 19 i Centrumkyrkan Kållered)