fredag 3 augusti 2012

Goda förvaltare


Predikan i Kållered, Centrumkyrkan, 5 aug 2012. Texten från Matt 25

Hur ser vår relation med GUD ut? Det är den mest centrala frågan i denna söndags tema och i bibeltexterna. Hur lever vi i samspelet med GUD? – för många av oss är det kanske en av de centrala frågorna i våra liv.
I Matt 24 och 25 låter Jesus hålla ett allvarligt tal om hur vi kan förstå vad som händer när GUDs rike kommer, och i 25 kommer han med tre liknelser, de första två i huvudsak okommenterade, den sista kan läsas som en förklaring – den om fåren och getterna. De första två speglar ett allvar som inte är alldeles enkelt att översätta: jungfrurna som i väntan på brudgummen är olika förberedda och dagens predikotext om förvaltningen av talenterna; 5, 2 och 1 talent. De oförberedda har ett hårt straff att vänta. I korthet kan det sägas att det handlar om att vara väl förberedda på det helt oväntade. Hur tänkte Jesus då?
Vi måste komma ihåg att kapitalismens idéer om förvaltarskapets principer inte var uppfunna. Det fanns inte en ren penningekonomi med ränta, vinst, avkastning eller aktier eller optioner. I grunden var det en jordbruksekonomi av sådd och skörd. Inte en om soliditet och vinster som kan återinvesteras. Enklare uttryckt kan man säga att det inte var en marknadsekonomi om tillgång och efterfrågan, men det dagliga livets ekonomi om att äta dagens bröd.
Matteus stora berättelse handlar i grunden om en introduktion i det nya livet med GUD i kontrast till fariséernas berättelse. Konflikterna med fariséerna dominerar berättelsen och den kan sammanfattas i Jesu kritik om att det inte var fariséernas lära som var problemet, men deras liv. Alltså förvaltarskapet.
Mot det lagreglerade livet, som lockade till att söka marginalen: hur långt ifrån kärnan kan jag befinna mig men ändå höra till, för ett budskap om kärnan i gudsrelationen: Rättvisa, barmhärtighet och trohet.
Jag har i mina böcker om Paulus visat att i grunden var detta inte en kritik mot fariséernas teoretiska bygge, men en allvarligt formulerad kritik mot det som Jesus uppfattades som en förytligad tillämpning. Skenfromheten var Jesu främsta kritik. Och jag tror att i grunden är det just detta som Jesus nu aktualiserar i dessa rätt hårt formulerade liknelser, den om jungfrurna och oljan, och denna om förvaltandet av talenterna.
Kort uttryckt handlar texten om att vi har det ljus vi har och att det är vad vi har att förvalta. Vi kan alltid drömma om att förstå och veta mer, men i grunden är den kunskap vi har och det hjärta vi har alldeles tillräckligt för att vi ska dra rätt slutsatser om vårt förvaltarskap.
Men jag tror inte att dessa texter främst ska läsas som etisk instruktion. Det som Paulus försöker få oss att förstå är att det inte finns en enkel eller banal instruktion för livet, men att leva livet ”i Kristus” är själva nyckeln. Ikläd er Herren Jesus, säger han. Och det som nu blivit mitt favoritcitat: Godta varandra som Kristus har godtagit er till GUDs ära.
Det är ytterst och innerligast i korset som vi har vår livskompass. Det är korsets effekt i våra liv som skapar den nya människan. Vi har ett spår av det också i Petrustexten för idag: Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former.
Jag menar att Paulus blir mycket tydligare i det här avseendet än de versioner som evangeliförfattarna lyfter fram av Jesus. De sitter fast i det fariseiska tänkandet och det påverkar vad de hör av Jesu undervisning. En regning dag passar det rätt väl att ta fram Bibeln och låta de tre liknelserna i Matt 25 fylla din dag. Läs dem var för sig, och tillsammans.
Detta är vår tids verkliga utmaning. Det är enkelt att fullfölja teorin kring lagen, regler och etiska mönster. Men det är svårt att konfrontera sig själv med kontrasten mellan orden och livet. Så var det för fariséerna, så är det för oss. Talenten som Jesus talar om handlar inte om det som på ytan är lätt att tänka på: tid, talang, kunskap som ska förvaltas på rätt sätt. Men om det förvaltarskap som skapar starka band mellan hjärna, hjärta och händer.
Detta gör kristentron ganska besvärlig. Vi har nyss bett: förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Det är inte ett etiskt villkor: om jag har förlåtit förlåter GUD. Men konsekvensen av korset: vi lever i förlåtelsens och försoningens tecken. Denna förlåtelse ”drabbar” oss bara när vi själva förlåter. Eller uttryckt på ett annat sätt; eftersom vi är förlåtna förlåter vi. Det är relationernas innersta kärna. Korset genomlyser vårt liv, liksom vårt liv lyser genom korset.
Jesu död och uppståndelse är ingen avlägsen historisk punkt, det är den realitet som vi lever i varje dag. Den ”drabbar” oss i varje utsnitt av livet, och den vill krama vårt hjärta i varje stund. Kristentron är den vardagliga realism som utstrålar GUDs kärlek genom varje atom. Talenten vi har att förvalta är denna gudomliga närvaro i sin skapelse som alltid vrider på kärleksstrålen. Den kan inte grävas ned, men tillämpas som GUDs nåd i alla dess former, som Petrus skriver.
De rättfärdiga ska fråga: När såg vi dig hungrig…
De vet liksom inte om att de stått i GUDs tjänst, de har aldrig gjort väsen av det, men deras liv har utstrålat GUDs kärlek, för det är den de lever av.
Det snackas för mycket i GUDs kyrka, men myckenheten av ord kan aldrig täcka över den brist som visar sig då Kristi kors inte glöder i våra liv.
Den främsta talenten vi förvaltar är den nåd som GUD möter oss med, i alla dess former – som Petrus skriver. Se korset på spiran på vår lilla kyrka. Det är genombrutet, du ser himlen, och GUD ser på dig genom detta kors – genom samma kors ser vi på varandra.



Inga kommentarer: