Diskuterade i min predikan i dag den oerhört svåra balansgången mellan att vara antingen: religion, etik eller ett liv i korsets varaktiga verkan.
Jag menar att gränsdragningarna är mycket svåra att göra. Även om Paulus kunde säga: erkänt stor är vår religions hemlighet... så är religion så förknippad med färdiga dogmpaket, läror och normer att själva kärnan - relationen med GUD - riskerar drunkna. Prästen och leviten i berättelsen om den barmhärtige samariern illustrerar detta dilemma. Deras tro var kanske OK, men deras liv åt skogen. De vek undan och gick förbi...
Lika illa är det med etiken. När de storståtliga och övergripande principerna ska växlas in i praktisk moral finna det stor risk att vi går vilse. Visst innehåller kristentron grund för en unik och högkvalitativ etik. Ändå riskerar vi en banaliserande och farlig moralism.
Vad det handlar om att är att grunda i den föreställning som Paulus skissar. Som blir efterhand upptäckt i 1 och 2 Kor samt i Gal och Rom. Nämligen djupet av att förstå korset. Det för in en i grunden HELT ny princip i det mänskliga livet. Vi ska leva i enlighet med korsets princip. Ikläd er Herren Jesus Kristus, skrev Paulus. Liksom han skrivit godta varandra som Kristus har godtagit er till GUDs ära.
Detta är den kristendom som Paulus lanserade. Men som ännu inte är lanserad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar