Med världens sand mellan tårna
På främmande språk, i främmande land hade hon som ett öknens skepp glidit fram i bästa undanvinden genom landskapet. Hon var ett vattentorn i öknen, som i härdande torka alltid kände doften av vatten. Ett GUDs under, så tyckte hon själv. Nöjd med tillvaron. Då hon reste sig upp såg hon alltid ut över och förbi människorna. Hon var finare än de, men det trodde hon nog inte de visste. De trodde att de tämjde hennes uthålliga krafter att tjäna deras syften.
Hon lät dem tro så. Det passade hennes syften. En dag skulle hon bära sin gåva till ännu ett främmande land. Hon övade på det. Därför hade hon besökt Kina, och burit de vackraste röda tyger genom evighetslånga öknar och snöiga bergspass. Inte bara en gång. Flera. Och tea och doftande kryddor från Indien. Opiumkryddor från Kabul och vackra tigerpälsar från Nepal. Hela världen hade lagts för hennes fötter. Men hon visste att det finaste uppdraget ännu väntade. Men till det uppdraget skulle hon komma med all världens sand mellan tårna.
Det var då Kaspar, Melkior och Balthasar hade köpt henne till sitt kamelstall hon anade att Den Stora Destinationen nu låg inom räckhåll...
Fortsättning i Centrumkyrkan sö 6 jan kl 11oo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar