I en tråd
Himlen: Outgrundlig med gränslösa världar av okänd materia, och antimateria.
Havet: Djup och befolkad av liv vi ännu inte känner.
I en tråd, mellan himmel och hav,
klänger den larv som är mitt jag.
Fallande mot djupen,
strävande mot höjderna.
Tråden doppar tårna i havet
och känner den tunna luften
innan allt övergår i den väldiga,
skenbara tomheten.
Livsväven, vävd i ett stycke,
saknar början, väjer för slutet.
En puppa av allt som krävs,
sedan tömd på allt.
Larven bär generationernas minnen
djupt inne i sin komplicerade dna.
Och är på ett sätt bara en länk
mellan tid som flytt
och tid som ännu inte är.
En budbärare genom universums
varp av omständigheter.
Men unik och oersättlig
tills den ersatts av tiden,
av andra, som klänger i sina trådar,
mellan himlen som inget ser
och havet som inget vet.
En människa, i trådlös kommunikation
med Alltet. Klängande vid den tråd
som inte finns, men bär ett liv
mellan himmel och hav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar