måndag 18 november 2013

Finns det någon GUD?

Kunskapskanalen sänder nu en serie om tro: Finns det någon GUD? Kristna, judar och muslimer kommer till tals, liksom vetenskapsmän och de som i programmet kallas ny-ateister, en mera militant grupp av människor som tar strid om den hävdvunna religiösa dominansen. I första programmet fokuserades skapelsen, eller tillblivelsen av universum, vår jord och människorna.

Programmet, från BBC, är som vanligt välgjort. Det bär en öppen frågeställning och verkar inte falla ner i något dike. GUD kan varken motbevisas, eller bevisas. Flera försökte tona ned motsättningen mellan religiösa förklaringsmodeller och de vetenskapliga rönen.

Men. Ingången bekymrar mig. Inte främst vad gäller ny-ateisterna eller de vetenskapligt övertygade, men de inställningar som kan höras bland de troende. Det figurerar ett synsätt som gör att GUD kan förklaras, eller bortförklaras, genom karakteristika som bygger på hur Människan är. Vi limiterar GUD till vår kunskap om oss själva.

Min tro bygger på en tilltro till GUD som Livets designer. Dvs det finns en avsikt med det skapade, och att skapelse pågår. Denna avsikt kan aldrig komma i spel i vetenskaparnas modeller. Det de betraktar och försöker förstå är hur det går till. Och jag har den största respekt för deras sanningssökande och imponerande kunskaper, om det de faktiskt ser och det som de kan beräkna. GUD är för mig den icke-tillgängliga tanken som ligger i och bakom allt detta. Icke tillgänglig för att den i grunden övergår såväl vårt kunnande som de perspektiv vi kan tillägna oss. GUD blir liksom aldrig helt gripbar – det är själva definitionen av GUD.

Hos både vetenskapare, och troende, figurerar ett synsätt att GUD på något sätt är som vi, kan bara bli tillgänglig genom att likna oss. Det är förfärligt. Jag vill inte ha en GUD som liknar mig, eller någon annan jag känner.

Vi studerar inte GUD främst genom det GUD är – det kan aldrig bli tillgängligt för oss – men genom att försöka undersöka och förstå vad GUDs avsikt är. (Inom kristendomen fokuserar vi ofta begreppet GUDs vilja, som om det är okänt för oss (lyssna till dina egna och andras böner!) men om GUDs vilja vet vi grunden vad vi behöver veta: GUD är kärlek. Bara kärlekens val registrerar GUDs val.) Hur universum tagit form, och när, vet vi alltmer om, men själva avsikten undersöker vi varje dag. Konsekvenserna av denna avsikt är människans liv.

De antropomorfa dragen av GUD blir lika tokigt i troendes kyrksalar som i forskningslaboratorier. Poängen, om hen kan säga så, är att GUD är GUD. Bara då kan GUD vara GUD.






2 kommentarer:

Anonym sa...

Fråga: du påstår att det är otillgängligt för oss att veta vad Gud är men säger sedan att Gud är kärlek? Om du menar vad du skriver innebär det att du inte kan veta något om vem Gud är, även om det är populärt att säga att Gud ÄR kärlek. Vi kan bara gissa. Varför är Gud inte helig, eller vred eller visdom eller x?

Jag håller inte med den apofatiska traditionen och menar att inkarnationen tillåter oss att säga att Gud är X.

/Andreas

Anonym sa...

Visdom, vred, hursomhelst ... GUD är GUD. Anar av Skapandet en hand av kärlek... Men inte på sätt som mitt.

PA