P4. Avståndet mellan kyrkans kärna och vanligt folk är nu i princip oöverstiglig

Detta märks på flera sätt. Arbets- och mötesformerna hos oss ligger nu ljusår från "vanligt folks" liv. Liturgin har allt färre gemensamma uttryck med de som tidens människor är bekanta med. Inslag i vår (moral-)tro tar spjärn i en helt annan verklighet än den som gäller för gemene man. Homosexfrågan är nog det tydligaste exemplet. Det trosinnehåll som skulle kunna göra oss verkligt dynamiska: Gemenskapen, varje människas unika och starka värde, freden och antiindividualismen skulle kunnat ha varit vårt verkliga bidrag.

Vårt livsbejakande, och ansvarsfulla, budskap om att vi människor lever i ett stort Sammanhang skulle kunna förvandla människors liv. Istället upplevs vi småaktiga och fixerade vid dogmer och doktriner som vi inte ens själva kan motivera eller passa in i Sammanhanget.

En djup kulturrevolution är vad som krävs. Jag uttrycker den nog närmast med orden: Tillbaka till Paulus, men till hela Paulus. Jag menar att det för oss i famnen på Jesus. Hela Jesus.

Detta vill jag nu försöka skildra.