Makten

"All offentlig makt i Sverige utgår från folket."

Detta är själva den demokratiska uratomen. Denna samlade makt delegeras till förtroendevalda som organiserar sig i partier; folket lånar ut sin makt till de kandidater de väljer under en i förväg definierad mandatperiod. Vid val utvärderas maktsidan och oppositionen. Ny delegation lämnas ut för en ny period.

Sverige har (nästan) alltid letts av en minoritetsregering. Vi har byggt system för negativ parlamentarism, vilket innebär att en tolererad minoritet kan få förslag genom riksdagen – det vill säga: De får inte få en majoritet emot sig. Detta är särskilt viktigt i två situationer: Val av statsminister och beslut om budget.

De senaste årens erfarenheter visar att systemet klarat att utse statsminister. Valet har kunnat ske genom att det inte samlats en majoritet emot. (Detta kan ske antingen genom att rösta ja, även om det inte är den "egna" kandidaten, eller genom att lägga ned sina röster.) Däremot har Rd nu vid två tillfällen visat sig brista i respekt för sina egna principer vid två olika budgetbeslut. (Dels Hösten 2013 då fyra partier samlade majoritet mot en sittande Alliansregering och bröt ut en delmängd i budgeten. Detta medförde ingen regeringskris. Och dels Hösten 2014 då fem partier förenades i beslut mot den rödgröna regeringen och röstade ner hela regeringsbudgeten.)

Situationen har blivit annorlunda sedan Sverigedemokraterna fått en avgörande roll mellan två block som var för sig inte kan bygga en absolut majoritet. Om inte minoritetsstödet respekteras kan inget block regera. Om Sd ingår i det ena eller andra blocket uppstår absolut majoritet och ovanstående resonemang gäller inte.

När Löfven svarade att han kunde få en budget genom Riksdagshanteringen förutsatte han att minoritetsprincipen fortsatt gällde. (Med andra ord: Han behövde inte söka en majoritet för budgeten, då det inte "kunde" finnas en majoritet emot.)

Nu valde Allianspartierna att lägga en gemensam budget som (oväntat?) fick Sd:s stöd. Därmed hade Riksdagen bytt princip från regeringsbildningen i månadsskiftet sep/okt till budgetbeslutet nov/dec. Allianspartierna fick majoritet tillsammans med Sd för sitt budgetförslag.

Alliansen hade (kanske) tänkt sig att överta regeringsmakten. Eftersom dessa fyra partier har färre mandat än de rödgröna skulle de, med de nu knäsatta principerna (som tarvade majoritetsstöd), bara kunna regera med aktivt stöd av Sd.

Om Sd vidhåller sin princip om att fälla varje regering som stöder invandringen skulle inget block kunna regera landet. Inte det största: De rödgröna. Inte det minsta: Alliansen.

Återstår:
1. Bryt blockpolitiken, eller
2. Återvänd till de tidigare respekterade reglerna om minoritetsregering.


(Innan julfriden nu går in kan ytterligare en makaber rysare ske: Alliansen, med stöd av Sd, kan begära Misstroendevotum mot Stefan Löfven. När/om det sker väljer jag i framtiden endast Soffan.)