Och Noa sjöng När juldagsmorgon glimmar...

Västkustjulen 2014


Maria och Josef mönstrade på arken, Noas profetbygge, som kunde stå emot den öppna himlen. Regnet föll under november och december, dagar och nätter i sträck. Gatorna förvandlades till vattenvägar och venezianska gondoler manövrerades i höjd med gatubelysningarnas kopplingsdosor. Stoppljusens blinkande fyrar blev livsfarliga undervattensrev som riskerade skiva gondolerna som en julskinka. Men den lilla familjen på gudomligt uppdrag fick alltså tak över huvudet – det fanns ju ingen plats i härbärget.

I de nya strandbrinkarna fräste elbelysningarna och gröna girlander sveptes med av strömmande vatten till stadens lägsta punkt. En julgranskula red på en våg i en jultävling med en avsågad julgransfot. Målgången skedde mellan frambenen på gävlegeten som lyste som Alexandrias fyr på Unescolistan. Noa myste som en amerikansk varuhustomte och såg på eländet som strömmade förbi utanför arken, nöjd med att vara inomhus och se regnbågen över krubban i hörnet. Josef sov, men Maria vakade och grunnade över julen.

Ett par får utan herde repade gräs och mod när Noa julmös. Och utanför skrovet piskade regnstormen mot relingen i takt med Jinglebell och Stilla natt. Endast tomten är vaken, tänkte Noa och la in ett nytt vedträ i kaminen. Och jag, tänkte Maria – men sa inget.



GOD JUL.