Mellanrummet

då folk firar äggen, fjädrarna och godisets påsk -
vilar vi i ett mellanrum.

På ena sidan dramat som ser ut att sluta på korset. Märker tydligt hur svårt vi har att återskapa dramats estetik. Det var på allvar. Det finns ingen given utgång - Golgata är en återvändsgränd. Allt vibrerar av slutackordet: För vår skull...

På andra sidan, den kristnas tron morgonrosa himmel. Kristus är Uppstånden. Döden leder nederlag, allt är fullbordat, betalt och klart.

Idag, mellanrum. En inandning, närmast i chock. Gud är död. Vi dödade Gud. Hoppets låga flämtar inte längre...

Smaka på det - lev det - med känslan. Det var för mig...

Har upplevt två fantastiska gudstjänster. En stilla Getsemanestund - med psalmer av bästa teologi, men svårsjungna. En Långfredagsgudstjänst, stilla vid korset. Med psalmer som var örhängen, men grund teologi. Pietismen; jaget och blodet. Två bra predikningar, den ena belyst av psalmerna, den andra flämtande under örhängen. Intressant.

Orden som bär folket runt korset kan vara överslätande, individualiserande, påskdagslängtande. Men de kan också vara välsvarvad närvaro.

Ett kors står nerkört i moder jord. Fader kärlek har gjort det. Jesus var där, och vi. Tillsammans ställde vi våra frågor. Min Gud - varför - och hört orden om fullbordandet, kärleken och överlåtelsen.

I MORGON - PÅSKDAGEN

predikar jag i Centrumkyrkan i Kållered. kl 11.

Där kommer jag sedan att finnas i en deltidstjänst några månader. Kallar mig Vicar(ie).

Jag lämnade min församling i Göteborg för sexton år sedan - blev riksdagsledamot - och har sedan dess letat efter min hjord. Nu visar det sig att de flyttat till Kållered, och jag har återfunnit dem. Lite rart...