Herden, Joh 10, känt motiv, urgammalt, lite urtida, off. Ändå stark bild. Talade en gång över texten men gjorde om den, herden blev pilot. Hjorden, församlingen blev passagerare i pilotens hand, överlåtna.
Svårt med bilder, kan inte drivas för långt. Jag har också andra får, är kanske den mest dramatiska delen av texten. (Svårt med piloten där, byta plan i luften?)
Vilka var de - de andra? Var detta i Jesu tid? Förutsade han "hednamissionen"? Var den unga kyrkan redan fraktionerad? Vi kan inte veta, men bör fundera. Vi och dom - passar inte.
En annan finurlighet är att Johannes har ett annat ord för liknelse än de andra evangelierna. Jag är inte grek men i de andra evangelierna förekommer ordet som är släkt med våra parabel/parabol, något som återger andra/djupare sanningar. I Joh. är ordet ett som mera tar sikte på olika skikt, ordet översätts faktiskt till svenska, inte till liknelse (fast det står i rubriken i bibelavsnittet), utan till ordet bild: image, ikon...
Sånt kan man grunna på när man predikar.
Ytterst kanske det mest handlar om relationen fåren/hjorden och herden. Han nämner fåren vid namn. Inga EU-nummer här inte. Namn. Person - sedd - tilltalad...
Fåren blir ltie passiva, är det bildens problem eller en dold verklighet. Invallade, skyddade, secured...
Jag är... är ett starkt motiv. Gud hörs (Joh, handlar väldigt mycket om hur Jesus motiverar och legitimerar sig, från Joh 1 och vidare genom den starka förbindelsen mellan Sonen och Fadern)
Jag är den gode herden. Är det vårt starkaste varumärke?
Kom igen, hjälp mig predika. Sö 11 i Centrumkyrkan, innan dess ska jag härja i både Uppsala och Stockholm...
Har du tid, grunna, gör inspel. Jag följer med, men återkommer med text, troligen predikan under söndagen.
6 kommentarer:
Jag har under ett tag funderat på våra olika gudsbilder och det där stället i bibeln som säger "ingen har någonsin sett Gud".
Gur kan man säga till en annan människa att din bild av Gud/Jesus är fel eller inte rätt? Hur kan man ge sig på andras upplevelser av att ha mött Jesus?
Jag tänker också på meningen som säger att "vi känner igen herdens röst". För att känna igen något bör man väl på något sätt haft en kontakt med det tidigare? Det liksom högsta goda- det där som tom är godare än årets första mjukglassen i vårsolen och att det därefter är det man sedan söker, strävar efter, har som måttstock i sitt eget liv. Jag tror jag vet vem som gav mig/ formade min första bild av Gud och den bilden var det inte någon präst eller pastor i kyrkan som gav mig i predikoform, det var inte heller någon slags frälsande upplevelse som drabbade mig... det var min biologiska pappa. Efter dom första åren har jag kunnat forma/måla en egen bild. Så har vi olika mammor och pappor som vi tycker olika om... men det är nog så som jag fick grunden för min första uppfattning om vem Gud kan vara även om jag aldrig någonsin har sett Gud. Man känner igen något av det högsta goda i rösten eller bara i något slags känsla... och det som triggar igång(trycker på knappen) det där igenkännandet har vi människor kanske fått del av på olika sätt, men Gud har byggt in knappen i alla. Kan det vara så... på nåt sätt?
Kanske jag dribblade bort mig själv från ämnet nu, säkert flummigt också. Jag e hemma å har ont i öronen idag så jag har tid att dribbla runt.
/Ingela A
Leker med orden... jag får, du får.
Ofta är Jesus bilder/liknelser extrema. Jag tror att folks reaktion var "så där gör man inte!" Herden lämnar inte sina 99 får, en kvinna sätter sig inte vid gästens fötter när det finns saker att stå i. Folk reagerade på sådana berättelser, medan vi tar dem för "sanna" och försöker pilla in allt i nån slags logik. Kanske inte just den här söndagens text men den djupa meningen kanske inte ligger i de konstiga exemplen utan i att få människor att reagera, öppna sig. Kanske à la Gardell?
Jag har inte ont i mina öron. Det susar bara...
Leker med orden... jag får, du får.
Ofta är Jesus bilder/liknelser extrema. Jag tror att folks reaktion var "så där gör man inte!" Herden lämnar inte sina 99 får, en kvinna sätter sig inte vid gästens fötter när det finns saker att stå i. Folk reagerade på sådana berättelser, medan vi tar dem för "sanna" och försöker pilla in allt i nån slags logik. Kanske inte just den här söndagens text men den djupa meningen kanske inte ligger i de konstiga exemplen utan i att få människor att reagera, öppna sig. Kanske à la Gardell?
Jag har inte ont i mina öron. Det susar bara...
jag är jättesugen på att predika. Och skall göra det på söndag. Fast över en helt annan text. På söndag är jag TYDLIG, förra söndagen var jag bara ÖPPEN- nästa söndag tänker jag VILA, för att till sist VÄXA. Sen åker jag till USA.Fattar ni nu varför Ingela måste vara hemma för att hon har ont i öronen?
Har förresten också härjat både i Uppsala och Stockholm idag. Välkommen till stan!
Det finns en man som sett guds ansikte enligt gamla testamentet om jag kommer ihåg rätt. Det var moses.
Skicka en kommentar