Det är ingen tvekan om ordet nåd på svenska i huvudsak förstås som en juridisk term. Egentligen är man skyldig (att sona sitt straff) men benådas.
Ordets mer grundläggande hebreiska och grekiska källor pekar snarare åt gåva och gratis.
Hur ser dagens människa på det som är gratis? Med skepsis? Då är det undermåligt eller förbundet med en baktanke.
Är kärleken gratis eller tradestyrd?
Kanske är allemansrätten en bild? Fritt för alla, oavsett vem som äger. Norra bohuskusten översvämmas av norrmän där denna rätt är mkt mera begränsad. Svensk traditions gåva till människorna...
Grace - gratis... Långt från det svenska nåd
8 kommentarer:
Ja, det är ju här vi har så mycket att ge i Metodistisk teologi! Där nåden också förklaras som terapeutisk, dvs en process i oss mot helande. I metodismen kan nåden helt enkelt förklaras med Helig Ande (om nu det är lättare?)
Nåden är på nåt sätt förknippad med synden. Utan synd behövs inget nådebegrepp heller eller? Om människor är trötta på eller inte orkar med eller fått nog av att känna sig eller bli betraktade som eller får höra att dom är syndare, syndiga, bli skam och skuldbelagda... i detta är väl nåden villkorad, inte gratis? Bekänn synden och jag blir fri? Människan är sabbad sedan syndafallet, Jesus dog för mina synder... och? Jag var inte där och orsakade syndafallet, jag var inte där och slog upp Jesus på korset, så förklara den skulden för mig eller nån annan som inte fattat.
Men kanske kyrkan skulle börja tala mer om sin egen synd, rannsaka sig själva inför öppen ridå. Kanske kyrkan behöver nåden från människor utanför-tvärtom... sen kanske vi kan börja prata nåd på ett mer begripligt sätt som går hem. För då kanske människor kan känna igen sig. /Ingela A
IL: du illustrerar precis det som jag tror postkristendomskan utmanas av. Lika lite som den moderna människan - post kristendomen - söker sin skuld visavi Gud tar hon inget postumt ansvar för en kollektiv skuld. Detta är den postmoderna människan. Helt nya bilder krävs för att sippra fram evangelium. /PA
Uppskattar det du försöker med när det gäller vårt språk. Tror det är oerhört viktigt men också oerhört svårt. Sådant här tar tid, iallafall för mig :).
Hur berättar/vittnar den kristna kyrkan om nåd när ingen upplever sig som en syndare? Hur kan vi predika och leva "the Good News" när ingen förstår "the Bad news"? Frågan om varför Jesus dog blir helt irrelevant i ett samhälle där ingen upplever ett behov av frälsning.
Om vi inkluderar Darwin som alla tror har förklarat hur vi kom till, och Derrida som har förklarat att det är vi som skapar en texts mening, och Ockham/Kant/Descartes som har förklarat att människan och hennes tankeförmåga är central/objektiv och att sanning och moral är subjektiv...och många fler, vad gör vi då?
Ärligt talat vet jag inte vad svaret är och hur kyrkan ska överleva i ett postkristet samhälle. Vad gör man när man har "sålt" en produkt i över 100 år och det till slut inte finns någon som vill "köpa"?
Många vill göra om vår "vara" för att passa bättre och bli "relevant". Andra vill fixa bättre "reklam". En del vill paketera "varan" bättre. Inget av detta intresserar mig så värst för det är för det första ingen "vara" som vi håller på med utan en levande Gud. För det andra är det som att polera en Volvo 343...den blir inte en bra bil bara för att man lägger på lite vax. För det tredje tror jag att det är ett svek mot både Gud och våra medmänniskor att göra om det vi har tagit emot från våra förfäder/mödrar bara för att det ska passa eller att vi vill vara relevanta.
PI: Nja, det tar oss inte förbi den juridiska dimensionen av nåden (förekommande, frälsande, fullkomnande)
IA: (ska inte vara IL - sorry)
AK: Tack. Tror vi har en gigantisk uppgift att göra, och nyttig, för den skärper vad som är viktigt. Hoppas kunna inbjuda till ngt seminarium på höstkanten...
PA, skulle det ha stått under ovanstående
Jag tror visst att människor kan uppleva sig som syndare, loosers, misslyckade och att vi är väl medvetna om att vi inte tar hand om vare sig vår värld eller varandra som vi borde och att människan kan se sin egen del i detta... men orkar ibland inte med kyrkliga företrädare som figurerar allt oftare i diverse "skandaler" i massmedia(eftersom vi ofta tenderar att dra alla över en kam), avslöjade för att de (vi som är inne i systemet) inte själva förmått ta tag i sin egen brist utan sopar under mattan tills nåt "Uppdrag Granskning" står utanför porten.
...samtidigt som kyrkan talar om för andra människor att de är i behov av frälsning. Hur ska jag tro då?
Visst är det en fråga om trovärdighet också, och att ta det där kollektiva ansvaret både för det som sker utanför kyrkoporten, liksom det som sker och har skett innanför kyrkporten.
Vet inte var nåden kom in i detta jag skrev nu men i alla fall... god natt... eller vi ses kanske på Söndag.
/Ingela A funkar med L också
IA: jovisst, men jag tror inte vi har förstått följande: Under hundratals år har människor lärts att tala om sig själv som "Jag fattig, syndig människa..." I det läget kunde väckelsen befria, vi är inte vara detta, också förlåtna syndare. Idag är de unga fostrade, med skiftande framgång, "du vet väl om att du är värdefull...". Fundera över nåden i dessa två olika lägen. Hur slår det an, vad betyder det?/PA
Skicka en kommentar