... kallar sig inte längre kristen.

Tidningen Sändaren ons 16 apr 2014


Pastor Pär Axel Sahlberg kallar sig inte längre kristen. Han vill inte förknippas med den kyrka som genom århundraden lagt ok på människor. Istället talar han om relationen och tillhörigheten till Kristus. I veckan släpper han sin sjätte bok med titeln Poetisk teologi.

PA Sahlberg har gjort en personlig livsresa under de senaste åren som också inneburit ett sökande efter äktheten i tron. Aposteln Paulus har varit följeslagare på denna resa.

- Jag har predikat sedan jag var 17 år men aldrig tagit till mig Paulus som nu. Den tid han levde i påminner i mycket om vår. Paulus kunde inte relatera till vad kyrkan kom att stå för. Även idag saknar de flesta människor kunskap om den kristna tron, och vet man något så bygger det ofta på okunskap och fördomar.

PA Sahlberg menar att det är ett drömläge för kyrkan att starta om. Göra upp med ytlighet, övergrepp och förtryck som präglat historien.

- Jesus kom för att lära oss att leva, inte för att starta kristendomen eller revidera judendomen. Tyvärr har vi alltför ofta fastnat i diskussioner om dogmer och teologiska bryderier istället för att ställa frågan om hur vi lever tron.

I boken Dikter för kyrkoåret – Poetisk teologi skriver PA Sahlberg att vi måste återfå ett mer genuint helhetsbegrepp på Jesu roll, uppgift och budskap. Det är hög tid att ompröva grunderna för tron utifrån de texter som Bibeln är laddade med utan att snegla på de trosläror och dogmer som kyrkan byggt upp, menar han.

PA Sahlberg anser att kyrkan allt för ofta satt upp alltför höga krav för att bli godkänd som kristen, istället för att beskriva tron som en vandring.

- Vår tro är inte en dogm, den är liv och det livet är mötet med Gud själv. Paulus talar om att lära oss godta varandra så som Kristus har godtagit oss till Guds ära. Varför ska vi då ställa krav på hur människor ska vara när de börjar den vandringen. Det händer något när vi växer med Gud.

PA Sahlberg fanns med i den första styrelsen för den kyrka som nu är Equmeniakyrkan. Han säger att han i starten på det nya funderade mycket kring frågan ”vad är det som är nytt”. Om Equmeniakyrkan verkligen vill rensa duken och börja om så finns det bara en väg att gå: Återerövra det som är evangeliets kärna istället för att ägna tid åt hårklyverier och tekniska resonemang som inte fördjupar tron.

- Judarna ägnade sig åt att diskutera om Gud var i templet, men såg inte att han gick på gatorna bland dem i form av Jesus Kristus. Ibland tror jag att det är på samma sätt med oss som bekänner oss till Kristus. Det enda som verkligen betyder något är vår relation med den uppståndne.

Efter sex böcker med Paulus som utgångspunkt sätter PA Sahlberg punkt. Åtminstone för en tid. Han har ägnat i stort sett all vaken tid under några år åt att studera och fundera över vad omvändelse, pånyttfödelse och förvandling får för konsekvenser i livet. När han nu summerar sina intryck känner han skam:

- Ett helt liv har denna verklighet bott granne med mig. Och ännu har den inte gripit mig eller fött mig på nytt. Förvandlingen är i bästa fall möjligen påbörjad. Jag har en lång väg till kristuslikheten – men också en lång väg har en kort början.

CHRISTINA LARSSON