Inkrementalism

ADAM & JUDAS (Iskariot)

Inkrementalism –
de små stegens förändringsstrategi, eller -tyranni


Två bibliska män
i dramatiska inledningar.
Portgångsmännen –
en vid Paradisporten,
en med lärjungakassan
i fickans portmonnä.

De visste hur det skulle va',
ville visa sig bäst i klassen,
men stod sedan på näsan
i sin egen präktighetsfälla:
En gömde sig i busken,
den andre köpte sin gravplats.

Båda drabbades av
de små stegens tyranni,
och vägen till helvetet
stensätts av goda föresatser.
Och båda fick skulden
för att de gjorde vad
som skulle göras.

Tänk att göra så rätt,
och ändå få så fel.

Rätt: Enligt övertygelsen.
Fel: Genom resultatet.
Rätt: Följa sitt hjärta.
Fel: Kidnappade av kortsynthet.
Rätt: Testa gränserna.
Fel: Lyssna på fel rådgivare.

Det bästa blir det godas fiende.

"Människosonen går bort,
men ve den människa
genom vilken han blir förrådd!
Det hade varit bäst
för den människan om
hon aldrig hade blivit född.” Matt 26:24

Adam banade den
nödvändiga vägen,
till tillåtelsens gräns,
och över den.

Judas insåg det
orimliga i projektet,
och ville hindra ett fiasko.

De hade ju så rätt.
Och det blev så fel.
De allra bästa intentionerna

biter i gräset

då det verkligt goda
banar obanad stig.