Visserligen hade vi bara lånat ut scenen, men det blev ett ganska spännande program i Kanal5 (repris den 19e) med bland andra Magnus Betnér.
Reaktionerna rasar in, mest positiva. Några har känt efter och hittat ömmande tår. Det är de vanliga humorbefriade, böghatarfixerade svartrockarna som hörs. Jag tror att de har fel, det kan inte vara de som vet smärtgränsen för Gud.
Jag tror att den största hädelsen är att vi lever kärlekslösa...
Jag är stolt över att vår kyrka öppnade för en av dem som idag häcklar mångahanda i vår tid och gör det med intellektuell finess, men man måste orka lyssna. Och det verkar det som om människor gör. Till och med de som visste att de skulle ogilla programmet satt kvar hela tiden – det är rätt imponerande. När det är något jag ser, som jag inte står ut med, då stänger jag av teven. Jag brukar krokna vid första reklampausen.
Jag kunde tyvärr inte vara med vid inspelningen. Därför var det nu första gången jag tog del av det spännande mötet mellan en ”förlorad son” (Magnus´ pappa är pastor) och en församling.
Grabben var inläst, hade kanske inte klockren teologi, men en del poänger.
Han hade inte fattat att Lot faktiskt skötte en hederskodex då han tog bästa vakt om sina gäster, samtidigt som han tvingades bryta annan kodex – det drabbade hans döttrar. De begrep inte heller att Onan inte i första hand kan användas, som ju i och för sig kyrkan gjort, till att fördöma onani, hans ”brott” var att inte fullfölja den tidens viktiga kodex att fullgöra broderns äktenskap. Jesu sexuella läggning har diskuterats på olika sätt. En del anser att en ogift rabbi var en otänkbarhet. För mig avgörs faktiskt inte värdet av min Frälsare av den saken, och vi vet faktiskt inget om det, för det är inte viktigt.
Jag tror att kyrkans scen, som är Guds, tål livet. Ibland frestar det på.
Debattens vågar kommer kanske att rulla några dagar. Det är bra. Gränsvakterna har alltid bekymmer med rörelser i tiden, men i min församling försöker vi zooma in centrum, då hinner vi inte jaga dem vid gränsen, men inbjuda till det personliga mötet med Kristus.
PA (också ordförande i S:t Jakobs metodistförsamling)
2 kommentarer:
"Gränsvakterna har alltid bekymmer med rörelser i tiden, men i min församling försöker vi zooma in centrum, då hinner vi inte jaga dem vid gränsen, men inbjuda till det personliga mötet med Kristus."
Snyggt formulerat! Mer behöver inte sägas om saken./VS
En liten fundering från mig från annat kristet sammanhang (SvK), men samma goa stad.
Jag tycker det är rimligt och helt ok att låta Betnér ståuppa. Det mesta var roligt och inom gränsen, men det kändes aningen beskt att höra honom beskriva pingstvänner som "heltokiga, böghatande tungotalare".
Nu använder du lite samma retorik när du beskriver "svartrockarna". Känns det riktigt bra egentligen?
Skicka en kommentar