söndag 16 juli 2017

Rör inte mina symboler

666

Vi omger oss med symboler. Vi lär oss tyda dem. Avkoda och tolka dem. Men vissa symboler höjer sig över symbolismen. Kanske för att de blir så heliga, att vi inte längre vågar tyda dem. Bara respektera dem. Det är vackert. Men lite farligt. På ett sätt blir vi symbolfundamentalister. Ingen får röra min symbol.

Rubriken är en sådan. Jag vet inte om den längre är allmänt bekant. Och inte om folk vet varifrån den kommer. Hela den texten den förekommer i är impregnerad av mängder av olika symboler. Och under snart två tusen år har de tytts och tolkats.

I den religiösa miljö den är präglad har vår respekt för symbolerna fått överdrivet stor betydelse. Så stor tyngd att vi inte längre förstår att det är symboler. De har istället blivit vördnadstecken. Heligheten har liksom sipprat in mellan stenarna.

Jerusalem, och särskilt templet, är ett sådant tydligt exempel. Och fastän templet är rivet, och stadens murar inte har många stenar kvar sedan heligheten glödgade dem, är symbolen så stark att den slår dunster in i vår tanke. I vintras publicerade jag därför boken JERUSALEM – berättelsen om lojalitet. Den texten ville hjälpa oss med avkodningen. Och det handlar alls inte om att förminska betydelsen. Men återupprätta just det symbolen, eller metaforen, egentligen vill berätta. Den stora bibliska idén är Förbundet. GUD väljer relationen till Människan. Livet, och tron, går ut på att utforska vad det betyder. Istället för att göra just det ägnar vi oss åt att omge oss med symboler. Det är sorgligt.

Därför gick jag vidare för att utröna vad detta egentligen innebär. Vad är kärnan i våra allra heligaste troer? Vi jordlingar längs Sidenvägen blev därför nästa bok. Där har jag prövat att gå i klinch med de allra hetaste av religionens frågor, och prövar att rumstera om bland klichéer och helighet. Från tisdag verkar det som om Morgan Freeman gör samma sak i TVserien: En resa i jakten på Gud. Skådespelaren Morgan Freeman ger sig ut på en resa i jakten på Gud, och söker svar bland de stora världsreligionerna. Hur förklarar parallellt vetenskap och religion människans ursprung? Och vad hände egentligen där i begynnelsen? De stora världsreligionerna förenar miljontals människor världen över – och berör de flestas liv, troende eller inte.

Religionen har vilat tungt på traditionens makt. Den har varit kittet i våra kulturer. Men nu ser det annorlunda ut. Utmaningen för en förnyelse och omstart av religionen är enorm, men jag undrar ibland om vi ser det. Kanske är det just då som symbolerna blir handtag att hålla fast vid. Med risken att vi ohjälpligt tappar fokus.

Så.

Nu slår jag ett slag för teveserien, fastän jag inte vet särskilt mycket om dem. Och lyfter fram mina egna böcker.

Jerusalem kostar 150:-, Sidenvägen 200:-
Jag kan posta båda till dig för 350, inklusive porto.


Sen behöver vi samtala.


(666 är vilddjurets märke, i texten från Uppenbarelseboken. Den ska läsas metaforiskt.)

onsdag 28 juni 2017

Den fundamentalistiska människan

”Upp flyga orden
tanken stilla står
Ord utan tanke
himlen aldrig når”
– Ur Shakespeares Hamlet

Människan har en fundamentalistisk talang, eller kanske är det snarare en benägenhet, eller svaghet. Ord betraktas som tekniska termer, har en bestämd mening. I själva verket rör vi oss med metaforer, ord som mera är moln än regnet som faller ur dem – de har potential, men utfallet är inte lätt att prognostisera (regnet kan liksom falla ut lite varstans, och färdas högt över oss). Orden bär mening, men meningen har inte låst sig till orden. Ett budskap är inte vad som uttalas, men det som hörs. Verkligheten är inte huggen i sten, snarare är den en färg som ändras allt efter hur ljuset faller på den. Dessutom är den rent vetenskapligt sådan att just det ljus, den färg, den reflekterar är just den färgen den inte har, bara den nyans ur spektrat som inte stannar i föremålet.

Men. När vi betraktar tillvaron tänker vi oss att den är just sådan den är. Vi stannar vid ytan och låter oss nöjas. Inte minst kan det märkas då vi betraktar varandra. Men ur oss själva känner vi vilka oändliga djup som bor där under ytan. Därför är vi inte vårt namn, eller yrke, eller ålder. Vi är en berättelse, ja många berättelser. Olika berättelser, motsatta berättelser, ofärdiga narrativ som skrivs medan de gås. Som ändras då de nitas fast, som springer när vi vilar...

Mina två senaste böcker har beforskat orden, myterna och metaforerna. Jag hade nog inbillat mig att de nu skulle kunna ha varit föremål för samtal, debatt, oliktänkande, ilska, glädje. Men endast tystnaden omger dem. Det är lite synd.

JERUSALEM – berättelsen om lojalitet, är kanske den mer tillgängliga texten. Den tar konkret avstamp från en metafor som betyder något för många av oss. Troligen på olika sätt. Flera har egna minnen av den. Kan kanske känna hennes lukt. Hör hennes ljud. Fötter som lämnar svaga ekon i grändernas stenkulisser, böneutrop, klockklang. Hon har en rik, och dyster historia. Hon är rätt obetydlig, men bär betydande berättelser. Vilken är den underliggande berättelsen?

I den efterkommande boken, Vi jordlingar längs Sidenvägen, skalas berättelsen upp. Den rör vid själva existensen, och om hur vi talar om den, lever den, tyder den...







måndag 12 juni 2017

Stjärnestoff

MÄNNISKAN


Var människa är likt
ett eget Universum

utan gräns

definieras inte av tid eller rum
och saknar egentligt centrum

hjärnans vindlingar och kopplingar
är fler än kosmos alla stjärnevärldar

utan gräns

komplex som materiens cellkärna
väl förankrad i Universums Lagar

men drivs av lusten
att upplösa dem

som i en egen Big Bang
blåser upp sin betydelse

utan gräns

och lämnar åskådarna
med frågan om Alltets

mening






PARALLELLA UNIVERSA


De skilda verklIgheterna är
inte påhittade
inga fake news

bara olika
som sandkornen
i en väldig öken

delar historia
möter samma död

lika som bär
men olika

som öden
i en kaffekvarn

kokas till besk sötma
läppjas långsamt

och dränker
alla minnen



onsdag 31 maj 2017

Ett minibibliotek om Livet

Mellan 2010 och 2017 har jag skrivit några böcker (nio) om Livet. De rör sig från allmänmänskliga texter, som tex 2013 års diktbok, boken 2015 och inte minst 2017 års slutbok i serien: Vi jordlingar längs Sidenvägen, till lite mera teologiska reflektioner.

Jag har en särskild klockarkärlek till kyrkan. Men kanske är den inte helt besvarad. Vi är som ett gammalt äktenskap, tar varandra alltför givna. Men adresserar aldrig riktigt problemen. På liknande sätt är förhållandet mellan tro och vetenskap. Jag har velat borra i problemen – och har nu ställt upp divanen. Där lyssnar jag på kontrahenterna. Min sista bok är nog perfekt sommarläsning. Men kanske mera som food for thoughts än som slöläsning.

Här nedan ger jag en kort beskrivning av böckerna. Från nyast...

Vi jordlingar längs Sidenvägen, 2017
På ett sätt kan det nog sägas att den sista boken summerar de åtta föregående. Kanske är den mindre predikande, öppnar mer för reflektion och kan säkert skapa trivselrum i din tanke, men troligen också en del uppror. De första nio kapitlen har jag skrivit särskilt till mina vänner som inte delar min tro. Kyrkan är nästan helt tyst under nio kapitel. Kap. 10-12 tar med reflektionen in i teologin och ställer rätt allvarliga frågor. Boken är lite farlig.

Jerusalem – berättelsen om lojalitet, 2016
I bloggposten som föregick denna har jag utvecklat min syn på vår bristfälliga tydning av metaforerna. Jerusalem är ett levande, tydligt och farligt exempel på det. Boken kan läsas som en koncentrerad berättelse om 4 000 års historia om en stad, men också som en utläggning om vårt förhållande till metaforen.

Vad är då en människa – om vetandet och meningen, 2015
I en sparsmakad bok ger jag mig på spänningen mellan tron och vetandet. GUD och Darwin, Hawkings och Dawking, Paulus och Turing... Boken är laddad av musiken från Vivaldis Årstiderna. Kanske min vackraste bok.

Dikter för kyrkoåret, poetisk teologi, 2014
Jag tog med mig språket för min personliga diktbok till teologins och kyrkans värd.
Diktsviterna om påsk och advent är väl fungerande teologi för livet, själv har jag använt dem vid några olika gudstjänster. Boken slutar i tre mera metodiska kapitel som jag sedan utvecklat i de följande böckerna.

Kyrkan är död – Leve Kyrkan, 2013
I boken summerar jag de tidigare böckerna om min djupvandring med Paulus. Där finns ett koncentrerat kapitel om min paulusbild, briljant i sin koncentration, och mera allvarliga reflektioner om kyrkans felval.

Diktbok, med sikte på horisonten, 2013
Även om Paulus följde med är min diktbok mycket personlig. Med den skrev jag mig upp ur de senaste årens mer personliga sorg. De dystraste dikterna publicerade jag inte, mer texterna om hur livet åter tog mig i sitt grepp. Dikterna är orimmade små tankebräck. Själv tycker jag att somliga texter hör till de vackraste och klokaste som jag har skrivit (tillsammans med ett kapitel i min slutbok om Sidenvägen).

Nu erbjuder jag paketpris av alla kvarvarande böcker (utom min diktbok 2013 som ännu kostar 150:-).


Kyrkan är död – Leve Kyrkan, 2013 – 100:-

Dikter för kyrkoåret, poetisk teologi, 2014 - 120:-

Vad är då en människa, om vetandet och meningen, 2015 - 150:-

Jerusalem – berättelsen om lojalitet, 2016 - 150:-

Vi jordlingar längs Sidenvägen, 2017 - 200:-


600:- inkl porto



Av författaren har tidigare utgivits, slut på förlaget:

Längtans hus, mer om Paulus och kyrkan, 2012 (ett fåtal ex kvar)
Tyvärr skrev jag den här boken i lite för starkt beroende av den föregående. Så, när den var slutsåld hängde fortsättningen lite i luften. Men den har ett riktigt bra kapitel om Romarbrevet, och en avslutning som kanske är mitt bästa bokslut, kyrkan skildrad med dess arkitektritning och olika rum och deras funktioner.

Längtan efter Riket, om Paulus, 2011
På ett plan är nog detta min mest avgörande bok, i varje fall för mig. Paulus framträdde på ett sätt som jag aldrig ens kunnat föreställa mig. Boken låter läsaren dela min vandring och fascination. Den gör att jag nu, närsomhelst, kan ställa mig upp och hålla en hyggligt intressant föreläsning om Paulus och den tidiga kyrkan.

Tala om Jesus med människor som inte har Bibeln i blodet, 2010
Detta är orsaken till bokserien. Ett litet häfte på 64s ställde allvarliga frågor: Vet vi vad vi tror, tror vi på det och bryr sig någon? 2017 års text vill nog försöka svara på just dessa frågor.





Eller de senaste tre: 400:- inkl porto



Vill du kan du få Längtans hus, mer om Paulus och kyrkan, 2012 (den kan jag nu annars sälja för 50:- plus porto)


tisdag 30 maj 2017

Om ordens maskering

Fundamentalister
eller
Vår svårighet att tyda metaforer


Livet är en intressant blandning av konkretion och symboler. En skata är en grann blåglänsande svart-vit fågel, men bär, enligt sägen och upplevelser, bilden av en tjuv som lockas av glansen. Sven Stolpe, den uppblåsta kulturpennan, gick och satte upp anslag på den skola han arbetade: Lisette är en hora. Lisette, dottern, elev på samma skola, plockade ner dem. Tre dagar pågick affischkampanjen. Fadern ogillade tonårsdotterns fästmansval, ty pojken visste ju inte ens vem Kafka var. Vi blandar konkret sakprosa med metaforer. "Jag är dödstrött", betyder varken att vi avser att dö eller att vi är trötta på döden. "Gå och borsta tänderna", betyder inte att vi ska göra det kringvandrande. "Dina bröst är som svalor som häckar", betyder inte att de flyger bort och samlar mygg och flugor.

Ord och begrepp har konkret innebörd, och metaforisk. Ett ord eller uttryck kan ha metaforisk betydelse, ibland i flera skikt, och bär också konnotationer: James Bond blir en Don Juan i överflöd med utopiska mördarlösningar. (Jag har ju utan framgång försökt lansera nyordet Konnotaforer, för just detta ändamål – i boken Dikter för Kyrkoåret (2014), men utan framgång.)

När vi kommer till religionen, som i sig är ett metafysiskt metaforbibliotek, är det som om vi förlorar vår känsla för bildspråkets rikedom. Vi försöker läsa begrepp och karaktärer i bokstavlig mening. GUD blir en gammal man med stort skägg på ett moln i trakten av himlen. Fast troligare är att åldern inte går fastställa, inte heller könet och molnet seglar nog inte över himlapällen. Inte ens himlen kan ju läsas som ett särskilt konkret uttryck. Tänker vi efter finns inte ens himlen, det är bara det blå ljuset som singlas ut över vår atmosfär, men skänker ändå färgen åt hav och sjöar.

Jag har, på det temat, skrivit boken om Jerusalem (Jerusalem – berättelsen om lojalitet, 2016). Staden blir intressant, templet är koncentratet av den staden. Men staden, och templet, berättar ju en berättelse. Ytterst är det berättelsen om relationen mellan himmel och jord, GUD och människan. Bibeln kallar det ofta Förbundet. Så, när staden, och templet, berättar sin historia handlar det om Förbundet, som handlar om relation, ja, ytterst om kärleken.

Dessa tankar driver jag vidare i boken Vi jordlingar längs Sidenvägen (2017). Tid och evighet är sådana metaforer: Konkreta begrepp, om än glidande, samt metaforer för såväl framtid som historien. Skapare/skapelse är en annan sådan metafor, som fått konkret uttydning, troligen vida utöver det som orden en gång ville framsäga. På samma sätt har kyrkan överladdat symbolen om sig själv, liksom om nattvarden och dopet. Vinet, brödet och vattnet har slutat berätta, och blir istället krigsskådeplatser för ålder, bekännelse, dopsätt eller transsubstationstydningar som djupsinnig filosofi – och allt detta för att inte ta själva berättelsen på allvar: GUD älskar människan och vill att hon förvandlas till sina drömmars bästa jag. Likadant är det med korset. Dödstecknet som blir livstecknet. Men vi tror det ska tolkas i juridiska termer eller som offerlammets blod, som i sin tur ju var en metafor för, jo, just det: Förbundet.

Denna bokstavsfundamentalism och metafordövhet håller på att utarma Livet. Kyrkan strider om treenigheten och ämbetet. Men de är bara symboler för Den Stora Berättelsen. Vår kulturfattiga samtid är illiterata bokstavstroende militanta fundamentalister. På så sätt slipper vi konfronteras med den Stora Saken: Att vi behöver förvandlas.



tisdag 23 maj 2017

Jerusalem

I juni 2017 har det gått 50 år sedan junikriget 1967. Kampen om Jerusalem pågår fortfarande. Men kan du historien? Vet du att staden ockuperats 30 gånger? Att skikt på skikt berättar historien.

Förra året kom min bok om Jerusalem. Den tar dig med under 4000 år historia. I all enkelhet fungerar den som uppslagsbok om de viktigaste händelserna. Från Melkisedek, via kung David, romare och korsfarare. Israeler och palestinier.

Boken heter JERUSALEM – berättelsen om lojalitet. Den tar också upp den stora frågan om hur vi läser metaforen Jerusalem. Stannar vi vid ytan eller orkar vi ta oss ned i metaforens många skikt? Också där ger boken lite matnyttig vägledning.

Beställ hos mig pa.sahlberg at gmail.com.

150:- + porto. Jerusalem på knappt hundrafyrtio sidor.


måndag 22 maj 2017

USAs presidenter om Islam

De båda senaste amerikanska presidenterna har nu riktat två tal till den muslimska världen. De är mer lika än man trodde. Obama adresserade frågan om demokrati och kvinnans roll, det gjorde inte Trump. Annars säger de i grunden samma sak. Välvilliga i ton, men stenhårda i sak. Amerikanska intresset övergripande, och dominant.


Ur president Trump’s Speech to the Arab Islamic American Summit May 21, 2017, Riyad


I stand before you as a representative of the American People, to deliver a message of friendship and hope. That is why I chose to make my first foreign visit a trip to the heart of the Muslim world, to the nation that serves as custodian of the two holiest sites in the Islamic Faith.

Our vision is one of peace, security, and prosperity—in this region, and in the world.

Our goal is a coalition of nations who share the aim of stamping out extremism and providing our children a hopeful future that does honor to God.

Later today, we will make history again with the opening of a new Global Center for Combating Extremist Ideology – located right here, in this central part of the Islamic World. This groundbreaking new center represents a clear declaration that Muslim-majority countries must take the lead in combatting radicalization, and I want to express our gratitude to King Salman for this strong demonstration of leadership.

America is a sovereign nation and our first priority is always the safety and security of our citizens. We are not here to lecture—we are not here to tell other people how to live, what to do, who to be, or how to worship. Instead, we are here to offer partnership – based on shared interests and values – to pursue a better future for us all.

Here at this summit we will discuss many interests we share together. But above all we must be united in pursuing the one goal that transcends every other consideration. That goal is to meet history’s great test—to conquer extremism and vanquish the forces of terrorism.

Young Muslim boys and girls should be able to grow up free from fear, safe from violence, and innocent of hatred. And young Muslim men and women should have the chance to build a new era of prosperity for themselves and their peoples.

With God’s help, this summit will mark the beginning of the end for those who practice terror and spread its vile creed. At the same time, we pray this special gathering may someday be remembered as the beginning of peace in the Middle East – and maybe, even all over the world.

But this future can only be achieved through defeating terrorism and the ideology that drives it. Some estimates hold that more than 95 percent of the victims of terrorism are themselves Muslim. We now face a humanitarian and security disaster in this region that is spreading across the planet. It is a tragedy of epic proportions. No description of the suffering and depravity can begin to capture its full measure. The true toll of ISIS, Al Qaeda, Hezbollah, Hamas, and so many others, must be counted not only in the number of dead. It must also be counted in generations of vanished dreams.

The Middle East is rich with natural beauty, vibrant cultures, and massive amounts of historic treasures. It should increasingly become one of the great global centers of commerce and opportunity. This region should not be a place from which refugees flee, but to which newcomers flock.

Saudi Arabia is home to the holiest sites in one of the world’s great faiths. Each year millions of Muslims come from around the world to Saudi Arabia to take part in the Hajj. In addition to ancient wonders, this country is also home to modern ones—including soaring achievements in architecture. Egypt was a thriving center of learning and achievement thousands of years before other parts of the world. The wonders of Giza, Luxor and Alexandria are proud monuments to that ancient heritage. All over the world, people dream of walking through the ruins of Petra in Jordan. Iraq was the cradle of civilization and is a land of natural beauty. And the United Arab Emirates has reached incredible heights with glass and steel, and turned earth and water into spectacular works of art. The potential of this region has never been greater. 65 percent of its population is under the age of 30. Like all young men and women, they seek great futures to build, great national projects to join, and a place for their families to call home.

Every time a terrorist murders an innocent person, and falsely invokes the name of God, it should be an insult to every person of faith. Terrorists do not worship God, they worship death. When we see the scenes of destruction in the wake of terror, we see no signs that those murdered were Jewish or Christian, Shia or Sunni. When we look upon the streams of innocent blood soaked into the ancient ground, we cannot see the faith or sect or tribe of the victims – we see only that they were Children of God whose deaths are an insult to all that is holy.

A better future is only possible if your nations
drive out the terrorists and extremists.
Drive. Them. Out.
DRIVE THEM OUT of your places of worship.
DRIVE THEM OUT of your communities.
DRIVE THEM OUT of your holy land, and
DRIVE THEM OUT OF THIS EARTH.

Religious leaders must make this absolutely clear: Barbarism will deliver you no glory – piety to evil will bring you no dignity. If you choose the path of terror, your life will be empty, your life will be brief, and YOUR SOUL WILL BE CONDEMNED. And political leaders must speak out to affirm the same idea: heroes don’t kill innocents; they save them. Many nations here today have taken important steps to raise up that message. Saudi Arabia’s Vision for 2030 is an important and encouraging statement of tolerance, respect, empowering women, and economic development.

That means promoting the aspirations and dreams of all citizens who seek a better life – including women, children, and followers of all faiths. Numerous Arab and Islamic scholars have eloquently argued that protecting equality strengthens Arab and Muslim communities. For many centuries the Middle East has been home to Christians, Muslims and Jews living side-by-side. We must practice tolerance and respect for each other once again—and make this region a place where every man and woman, no matter their faith or ethnicity, can enjoy a life of dignity and hope.

This fertile region has all the ingredients for extraordinary success – a rich history and culture, a young and vibrant people, a thriving spirit of enterprise. But you can only unlock this future if the citizens of the Middle East are freed from extremism, terror and violence. The birthplace of civilization is waiting to begin a new renaissance. Just imagine what tomorrow could bring. Glorious wonders of science, art, medicine and commerce to inspire humankind. Great cities built on the ruins of shattered towns. New jobs and industries that will lift up millions of people. Parents who no longer worry for their children, families who no longer mourn for their loved ones, and the faithful who finally worship without fear.

These are the blessings of prosperity and peace. These are the desires that burn with a righteous flame in every human heart. And these are the just demands of our beloved peoples.

Thank you. God Bless You. God Bless Your Countries. And God Bless the United States of America.

*********

Ur president Obama's prepared remarks to the Muslim world, delivered on June 4, 2009.

I am honored to be in the timeless city of Cairo, and to be hosted by two remarkable institutions. For over a thousand years, Al-Azhar has stood as a beacon of Islamic learning, and for over a century, Cairo University has been a source of Egypt's advancement. Together, you represent the harmony between tradition and progress. I am grateful for your hospitality, and the hospitality of the people of Egypt. I am also proud to carry with me the goodwill of the American people, and a greeting of peace from Muslim communities in my country: assalaamu alaykum.

We meet at a time of tension between the United States and Muslims around the world – tension rooted in historical forces that go beyond any current policy debate. The relationship between Islam and the West includes centuries of co-existence and cooperation, but also conflict and religious wars. More recently, tension has been fed by colonialism that denied rights and opportunities to many Muslims, and a Cold War in which Muslim-majority countries were too often treated as proxies without regard to their own aspirations. Moreover, the sweeping change brought by modernity and globalization led many Muslims to view the West as hostile to the traditions of Islam.

So long as our relationship is defined by our differences, we will empower those who sow hatred rather than peace, and who promote conflict rather than the cooperation that can help all of our people achieve justice and prosperity. This cycle of suspicion and discord must end. I have come here to seek a new beginning between the United States and Muslims around the world; one based upon mutual interest and mutual respect; and one based upon the truth that America and Islam are not exclusive, and need not be in competition. Instead, they overlap, and share common principles – principles of justice and progress; tolerance and the dignity of all human beings.

This is a difficult responsibility to embrace. For human history has often been a record of nations and tribes subjugating one another to serve their own interests. Yet in this new age, such attitudes are self-defeating. Given our interdependence, any world order that elevates one nation or group of people over another will inevitably fail. So whatever we think of the past, we must not be prisoners of it. Our problems must be dealt with through partnership; progress must be shared. That does not mean we should ignore sources of tension. Indeed, it suggests the opposite: we must face these tensions squarely. And so in that spirit, let me speak as clearly and plainly as I can about some specific issues that I believe we must finally confront together.

1. The first issue that we have to confront is violent extremism in all of its forms.

2. The second major source of tension that we need to discuss is the situation between Israelis, Palestinians and the Arab world.
Too many tears have flowed. Too much blood has been shed. All of us have a responsibility to work for the day when the mothers of Israelis and Palestinians can see their children grow up without fear; when the Holy Land of three great faiths is the place of peace that God intended it to be; when Jerusalem is a secure and lasting home for Jews and Christians and Muslims, and a place for all of the children of Abraham to mingle peacefully together as in the story of Isra, when Moses, Jesus, and Mohammed (peace be upon them) joined in prayer.

3. The third source of tension is our shared interest in the rights and responsibilities of nations on nuclear weapons.
This issue has been a source of tension between the United States and the Islamic Republic of Iran. For many years, Iran has defined itself in part by its opposition to my country, and there is indeed a tumultuous history between us. In the middle of the Cold War, the United States played a role in the overthrow of a democratically-elected Iranian government. Since the Islamic Revolution, Iran has played a role in acts of hostage-taking and violence against U.S. troops and civilians. This history is well known. Rather than remain trapped in the past, I have made it clear to Iran's leaders and people that my country is prepared to move forward. The question, now, is not what Iran is against, but rather what future it wants to build.

4. The fourth issue that I will address is democracy.
This last point is important because there are some who advocate for democracy only when they are out of power; once in power, they are ruthless in suppressing the rights of others. No matter where it takes hold, government of the people and by the people sets a single standard for all who hold power: you must maintain your power through consent, not coercion; you must respect the rights of minorities, and participate with a spirit of tolerance and compromise; you must place the interests of your people and the legitimate workings of the political process above your party. Without these ingredients, elections alone do not make true democracy.

5. The fifth issue that we must address together is religious freedom.
Islam has a proud tradition of tolerance. We see it in the history of Andalusia and Cordoba during the Inquisition. I saw it firsthand as a child in Indonesia, where devout Christians worshiped freely in an overwhelmingly Muslim country. That is the spirit we need today. People in every country should be free to choose and live their faith based upon the persuasion of the mind, heart, and soul. This tolerance is essential for religion to thrive, but it is being challenged in many different ways.

6. The sixth issue that I want to address is women's rights.
Our daughters can contribute just as much to society as our sons, and our common prosperity will be advanced by allowing all humanity – men and women – to reach their full potential. I do not believe that women must make the same choices as men in order to be equal, and I respect those women who choose to live their lives in traditional roles. But it should be their choice. That is why the United States will partner with any Muslim-majority country to support expanded literacy for girls, and to help young women pursue employment through micro-financing that helps people live their dreams.

7. Finally, I want to discuss economic development and opportunity.

We have the power to make the world we seek, but only if we have the courage to make a new beginning, keeping in mind what has been written.

The Holy Koran tells us, "O mankind! We have created you male and a female; and we have made you into nations and tribes so that you may know one another."

The Talmud tells us: "The whole of the Torah is for the purpose of promoting peace."

The Holy Bible tells us, "Blessed are the peacemakers, for they shall be called sons of God."

The people of the world can live together in peace. We know that is God's vision. Now, that must be our work here on Earth. Thank you. And may God's peace be upon you.



Jag har båda talen i sin helhet. Maila mig om ni vill ha dem.

pa.sahlberg at gmail.com