Första höststormen aviserad över fjällen. Även i våra trädkronor börjar det rycka och slita. Den parentes som kallas sommar är nog förlorad. Det har jag lika svårt att acceptera varje år. Det tilltar faktiskt med åren. Jag vandrar barfota mot vintern, som för att förneka att det finns något annat än sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar