Tre samfund arbetar på en gemensam framtid

Missionskyrkan är störst, finns i hela landet. Men var större förr. Sedan kommer Baptisterna. De är fyra gånger större än Metodistkyrkan. Dessa tre samfund har nu funnits i Sverige sedan mitten av adertonhundratalet. De har tjänat människor som sökt sig djupare i sin tro och de har spelat en viktig roll i svensk samhällsutveckling. Missionsförbundet gav den enskilde människa en plats i den ännu ofödda demokratin. Varje läsare var sin egen teolog. Man betrodde den enskilde med rätten, idag självklar, att bygga sin tro. Denna grund för självständiga människor som bygger tillsammans i ett demokratiskt samhälle var en ”biprodukt” av djupare tro. Baptismen kom med sitt dop att markera avstånd till majoritetskulturer. Den liberala grundtonen blev allt tydligare och baptismen kom att stå för motstånd mot makt och befullmäktiganden av individen liksom pacifism. Metodismen bar dels sina brittiska rötter som var en social väckelserörelse och den nordamerikanska som mer var en omvändelsebetonande rörelse. Denna kyrkliga väckelserörelse med socialt patos håller ihop evangeliet.
Inget av detta, som en gång var profilfrågor, är längre unika för dessa tre, eller andra, samfund. Vi har lärt av varandra, utvecklats tillsammans och tillsammans mött nya utmaningar.
Detta är det främsta skälet till att vi nu söker oss samman. Enheten lockar oss, de fortsatta utmaningarna får oss att anstränga oss.
Bilda, vårt gemensamma studieförbund, har just gett ut en liten bok som behandlar dessa traditioner och nutida utmaningar. Motstånd och uppbyggelse, skriven av Magnus Nordqvist. Den boken bör alla som intresserar sig för framtiden läsa!
Läs mer om den: (www.bilda.nu) Bland många olika saker diskuterar de ett perspektiv som jag här vill lyfta upp.
Den kristna församlingen har alltid drivits av lusten att förena människor av tro i ett liv av helgelse. John Wesley beskrev detta i sin tid i tre enkla råd: Fly det onda, Gör det goda, Använd nådemedlen. Det var inga billiga råd om att hålla sig undan från Ondska eller farliga saker. Det var en utmaning att analysera sin tid. Det onda uppfattades som okunskapen – alltså byggde man skolor. Man såg det vedervärdiga i slaveriet, och bojkottade socker i teet, den engelska nationaldrycken. John Wesley såg den usla sjukvården och skrev en enkel medicinsk handbok. Så aktiv var förståelsen av Det Onda, så praktiskt hanteringen av att göra det Goda. Bland nådemedlen betonades särskilt gemenskapen, utbytet och delandet mellan de som var Vägen. Församling och klasser blev instrument för vars och ens resa i tro och liv.
Den kristna församlingen kan köra ner i ettdera av två diken: (1) vi blir en social gemenskap, vi är med för att vi trivs tillsammans eller (2) vi blir en andlig bubbla som blir svärmisk och blundar för världen. I den kristna församlingens sundhetsfåra är vi en gemenskap – Kristi kropp med siktet inställt på vår allra heligaste tro; denna gemenskap är till för andra och den håller ihop tro och gärning, ande och kropp. Jesus var Gud och människa. Det är vårt ideal, detta måste vi hålla samman i våra liv; vi är bestämda av att vara mänskliga och utmanade genom att vara inbjuda att vara Guds barn.
Förandligandet eller rena trevlighetsfaktorer är hot mot denna levande gemenskap, om inte en sund balans upprätthålls.