dog i går kväll. Den där Döden är alltid, eller nästan alltid, en ovälkommen, för tidigt anländ gäst. Men den är Livets följeslagare. Kommer smygande över oss, som hösten. Men minnena av somrar lever. Hon var en god berättare. En som smakat livet, och visste att berätta det. Hon segrade, men triumfen hör mera hemma där, På Andra sidan. Nu har hon gått ur tiden. Andra villkor gäller...
Enn Kokk (www.enn.kokk.se) har i sin läsvärda blogg för dagen lyft fram Werner Aspenström genom dikten “Litania” (1952):
Oktober
Spindlarna lappar sina trasiga nät /
- du dröjer dig kvar i sommaren. //
Men vinden vrider sig sakta mot norr, /
även för astrarna återstår endast att dö. //
Och fastän elden knastrande brinner, /
känner du lukten av syra och svart gräs. //
En morgon vaknar du vid hundskall: /
oktober skäller som en raggig hund. //
1 kommentar:
vinden ilar med kraftfulla steg
tänker på er alla som berörs av henne som kämpade så mycket och att störst av allt är kärleken
Skicka en kommentar