Det är det mest hoppfulla i min värld just nu (bortsett från barnbarn och sånt). Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan sitter på högar av goda erfarenheter. Vi kan brösta oss över att ha medverkat till att demokratin bröt igenom i vårt land. Människor blev sedda, fick en arena för sin egen växt och tog ansvar i samhället. Jag påstår inte att demokratin stod på dagordningen, sådan tro hade man inte på kraften i sin rörelse. Men man blickade ut i världen och stod i farstun till globaliseringen. Missionen länkade svensk landsbygd till missionärerna i Afrika, Indien, Sydamerika, Kina… Människor engagerade sig på sin arbetsplats, hade skaffat sig vana att tala, och organisera. Blev fackligt och politiskt engagerade. Engagemanget och organiserandet fick en egen dynamik. Baptisterna lyfte fram individen, stod emot maktfullkomliga strukturer och hävdade människors rätt till sina livsval. Missionarna släppte loss Bibeln. De hävdade rätten att läsa och tolka, utan Maktens styrning. Var läsare sin egen teolog, men inte i slutna rum, utan i samtal med andra kring bordet som också dukades till Herrens bord. Metodisterna såg hela samhället; Fly det onda, gör det goda och använd nådemedlen – det var de tre enkla råden. Det krävde analys och aktion.
Så ser några av våra rötter ut. Mycket har fallit i glömska, eller förlorat sin vitalitet. Nu gräver vi i historiens spännande epoker, och vi tror att vi är på väg till en ny gemensam kyrka.
3 kommentarer:
Hej P-A!
Intressanta reflektioner. Jag har alltid undrat över varför Kyrkan är uppdelade i så många olika samfund, för det är ju ändå samma Gud alla pratar om. Ju äldre jag blir har det blivit klarare och klarare för mig att det inte skulle kunna vara på annat sätt. Jordens befolkning består ju av så många olika människor och då är det ju rätt logiskt att sätten man tror på är många. Det gör ju att jag kan tycka att det här med att slå ihop olika samfund kanske kommer att leda till mer likriktighet och att de olikheterna som egentligen berikar kommer att suddas ut. Handlar det om att berika eller att göra det bästa man kan av det man har i en tid då kyrkobesökaren och antalet som engagerar sig i kyrkan minskar? En fundering jag hade när jag läste din blogg. Jag förstår att när man är där du är, så vill man se till de positiva sakerna, men jag undrar i min stillhet hur metodister som egentligen ligger närmare katolicismen ska fungera i hop med missonare och babtister? En fundering bara. Att ha samarbete är alltid bra, men det vore synd att slå ihop något om det innebär att det finns en risk för att ta bort särarter som istället kunde berika varandra genom annat sätt. Du får gärna svara. Kram Erica Fosse
Jo, visst är vi människor olika. Men jag är inte säker på att det är det som visar sig genom olika kyrkor. Församlingar som tillhör samma samfund kan ha en större olikhet än församlingar som är knutna/tillhör olika samfund. Vi tre; Missionskyrkan, Baptisterna, Metodisterna är lika, vi står nära Svenska kyrkan. Jag ser framför mig ett växande samarbete mellan dessa viktiga "mainstream"-kyrkor. TIllsammans kan vi bli starkare, men omorienteringen kan också innebära en chans till radikal förnyelse. Den hoppas jag mycket på.
Hej igen!
Tack för svar. Jag "hör" vad du säger och jag tror att jag förstår ditt resonemang. Jag hoppas att du har rätt. Lycka till iallefall. Hälsa Marianne och ha det gott. Jag har läst lite på din blogg och du har intressanta tankar. Det här med bloggande är ett roligt fenomen, det gör möjligt för alla att göra sin röst hörd och det ger människor möjlighet att ta del av andras tankar. Kul att höra dina! kram Erica
Skicka en kommentar