med P1 i radion, regnet ösande ner utanför arbetsrumdsörren, en sväng genom cybervärlden, koll på båtarna i Indiska Oceanen. Ulf Bjereld summerar debatten om bloggosfären med kloka ord, viss ordning krävs, kanske även för samtalet i fikarummet.
Jag är tacksam till er som både orkar läsa mitt bokförsök och dessutom lämnar bidrag. Jag har nu reviderat kapitel sex och sju efter det viktiga påpekandet om ett alltför frekvent upprepande av egennamn. Förvånar mig att jag inte sett det själv, men det är ju just så det är, man blir hemmablind. Tacksamhet är för litet ord, jag blir rörd över bidragen.
Hemmablindheten här hemma har inte slagit till än, fortfarande ska byggprojektet slutföras och jag vandrar mellan hammaren och datorn, texter som ska skrivas i politik och för den ekumeniska processen. Har just tillverkat ett skåp under handfatet med dörrar av ilandflutet virke, märkt av havet, klipporna och solens grånande ljus.
Världen hänger samman, men vi behöver hjälp med att se hur saker och ting hör ihop. Därför pratar vi, byter erfarenheter och bilder. Det är att vara människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar