Har nu farit genom dimmigt och disigt

höstlandskap. Vägbyggarna längs Vättern (snarare vajersträckarna) var lediga. Bra. Men avspärrningen av vägen, miltals, stod kvar. Kring vägen pekade allt naknare träd och famlade i grådiset. Vackert, som hösten kan vara vacker. Vemodigt, som livet kan vara. Nu är jag på plats, sjön blänker bakom Bommersviks herrgård. Deltagarna på tvådagarsmötet har anlänt, nu handlar det om tro och politik, två så viktiga frågor, men inte utan kontroversiella inslag. Återkommer...