köra bilar på mjuka mattan, käka bullar, klättra på höga stenar... En dag som tar ner en på jorden. Obamerikat sjunker i bakgrunden, livet mitt framför lilla nosen tar över. Kiknande skratt, tvär ilska och treårsstrulighet, för att bytas i ett charmigt leende som bryter igenom novemberdiset. Livet har lite olika sidor, men de hänger ihop. Ubunto talar man i Sydafrika, andra afrikanska kulturer, och kanske andra, har sina uttryck. Men gemensamt är att de uttrycker den gemenskap som gör att vi berör varandra, att det betyder något för mig då det går illa för dig. Det som ytterst bygger mänsklig gemenskap, men som vi riskerar förlora i vår egensinniga självupptagenhet. 3-åringen är självupptagen, men inte för en stund förlorar han medvetenheten om sitt beroende, även om han tjuter "kan själv!" Ubunto - du och jag tillsammans...
1 kommentar:
Vilken underbar liten grabb! Erica F
Skicka en kommentar