på nätet.
Första kapitlet i min första bok ligger oskyddat - tillgängligt för alla. Gå till Kapitel 1 så kan du nu läsa, och gärna ge ett omdöme.
Om jag lovar att skriva mer sällan på bloggen, och kortare, kanske du kan lova att gå och läsa. Valde att lägga ut min första romantext. Har skrivit mer, men inte försökt förlägga dem. Kanske besvärligt att läsa på datorn? Det ger liksom inte den där trygga boken att hålla i, lägga ifrån sig, öppna igen, bläddra...
Håll tillgodo.
Nu är det gjort. Båten var tungt lastad... så heter den.
13 kommentarer:
Vilket vackert språk du har PA! Ser fram emot att läsa mer! När kommer den i bokform? / Erica F
Si, det vet man inte. Det går över tusen manuskript på en utgiven bok, minst, eller cirka...
Det finns mängder av förlag. Man undrar om det finns för många förlag, och för många böcker. MEn tydligen ännu inte många tankar nog... fascinerande...
Jag har läst vad du skriver på bloggen. Du förmedlar en direkt fundering som du gör spännande och levande. Ditt inre språk som bara du kan formulera vävs samman med ditt yttre språk, du i din profession. Ett ögonblicks gestaltning på Vinga. Du är där jag är där.
Tyvärr tycker jag inte att kapitel ett i ditt romanprojekt motsvarade mina förväntningar. Segt. Titeln oj nej. Jag fick inga bilder. Alldeles för mycket adjektiv. Berättarperspektivet känns lite osäkert. Vad det är du vill berätta?
MEN det är nyttigt att skriva som du gjort och spännande att en berättelse från en tid som vi inte varit i tar gestalt genom orden.
DU känns mycket mer intressant än din roman figur!
Hoppas du inte lyssnar på mig för mycket...fortsätt skriv om DIG.
Intressant kommentar, mig känner du (kanske till), romanfiguren är ännu ett oskrivet kort. Du kan ha rätt, men things take time - frågan man ställer är om tiden finns - i vår tid - att bekanta sig, och hur det görs. Det brottas mitt författarjag med...
Bara ett lite förslag - kolla adjektiven i din text. Jag tror att romanfiguren drunknar i dem...snarare än att jag ger mig tid att lära känna honom.
Det blir inget flöde, färgerna staplas...
"Nu skimrade det redan i grönt och bakom åkern lyste det stora boningshuset vitt. Längre ut mot uddens spets låg den röda ladan där drängstugan var inrymd."
Vi är nog alla lite olika, eller vad tror du "din vän". Jag gillar att läsa mycket olika saker och det finns så många sätt att både beskriva saker och även olika sätt att läsa. När jag läste såg jag mer det som du beskriver som adjektiv, som en pensel som målar upp ett scenario till den berättelse som håller på att broderas ut. Om jag hade fått feedback av det slag som du ger, skulle jag upplevt det mer ärligt om du vågat stå med sitt namn./ Erica Fosse
Anonym eller känd, jag är tacksam för alla synpunkter. Jag vet också att vi är olika och läser på skilda sätt. Jag trodde "din vän" fastnat på mina små kursiveade ingresser, som kommer att inleda varje kaptiel, men exemplet kommer från den löpande texten. Jag ska grunna, och lyssna. (pröva allt - sa Paulus (och behåll det goda...)) Läs och tyck, i natt lägger jag ut mer text... Jag är säker på att det finns mycket att reagera på - funderar själv på vad man kan och bör skriva. Vad väcker orden i oss?
Talade i kväll med vår gemensamma manager. Snabba ryck och nu är jag en blogger inspirerad av ditt mod.
Pappa, du vet att jag tycker att din bok är fantastisk. Jag skulle aldrig skriva på det sätt du har skrivit men mina karaktärer hade heller aldrig fått eget liv. Men jag saknar helt klart papperet att hålla i. Det blir stelt på dataskärmen.
Adjektiven är också ditt sätt att berätta, när fler kapitel finns där flyter texten bra, med eller utan för många målande ord.
Det var väl ett j-a tjat om adjektiven. Det var bara en idé till författaren om att kolla i texten så att de inte blir för många...jag är ingen svenskfröken och romanen faller definitivt inte på adjektiven.
Zorn använde bara tre färger i sina målningar och ändå blev de så sköna därför att de blandades på rätt sätt tillsammans med en blandning av ljus och mörker. Blandar man för många färger blir det mörkbrunt eller svart.
Tack för support och konstruktiva funderingar. Är lite skraj för detta, men inser att det är helt fantastiskt, förstår bara inte att ni orkar läsa på skärmen...
Jag tror det ligger en hel del i adjektiv-synpunkterna, har redan justerat en del som jag själv inser inte för saken framåt men tar emot. Har också funderat på "våldsskildringarna" som mer nog ska antydas.
Ville ge en drastisk bakgrundsbild till det som blir ett liv...
Att nu återvända till sina texter är nyttigt, särskilt om jag kan få syn på dem genom er!
Orkar ni fortsätta är jag idel öra för alla era synpunkter./PA
Tror att det är ett bra beslut att tona ner "vålds skildringarna". En författare behöver inte berätta allt. Som i all konst finns bilden och berättelsen i betraktarens öga och läsaren fyller själv i det som inte är helt uttalat i texten. På så sätt formas berättelsen i mig och jag kan göra den till min och den får en mening, en betydelse.
Eftersom jag är din vän så säger jag vad jag tycker och hoppas att din skrivprocess förs framåt!
Skicka en kommentar