fruset eller ej.
Nyheterna flödar på ett språk jag förstår. Allt är som vanligt; lite snö i Uppland (minns novemberstormen 1995 då jag var förvisad från väst pga att inga plan kunde landa på Landvetter, och jag ville lämna Stockholm, prövade både på Bromma och Arlanda, men fick återvända till riksdagshuset), börsen fick glädjefnatt, nu är det plötsligt fel att Postchefen avstår hela lönen…
Så där rullar det på. Dagen i ända. Fantastiskt.
Två saker har väckt min förvåning; Maud Olofsson som säger att staten inte är bättre på att sälja bilar än Saab och Volvo. Just det, fru Olofsson, det är det som är grejen. Om ingen äger dem kan de inte sälja några bilar. Vem har sagt att Näringsministern ska sälja bilar? Staten kanske måste vara redo att gå in och äga, i alla fall under en övergångstid, som vi tar bankerna under statliga vingar…
Det andra är intressantare. Jimmy Carter, Kofi Annan och Graca Machel har engagerat sig i Zimbabwes situation. Bra! Troligen kallar de sig, kanske lite skämtsamt, för The Elder. Uttrycket betyder närmast vis, i Sverige har vi översatt det med Äldste. De finns i kyrkligt språk, men framförallt finns de som en gammal kulturinstitution; De äldste(s råd). Det pekar mindre på ålder, men mer på erfarenhet. SR tror att det betyder ”de äldre”. Kulturens ränder sitter inte djupt, kunskapen ekar då den saknas.
När jag för ett år sedan besökte Addis Abeba deltog jag på ett seminarium om The Elder (en gammal institution i det etiopiska samhället som i många andra) som spelade roll som konfliktlösare, medlare, närmast som en domstol. Systemet hade slagits sönder, lokalbefolkningen hade inte råd med att söka sin rätt i domstolarna. Nu försökte man återinrätta och modernisera institutionen. I Etiopien byggde den på konsensus, man röstade inte om utgången, man blev överens. Målet var att ingen skulle behöva tappa ansiktet och det var de som i samhället var betrodde som skipade rätt, eller snarare försoning.
Jag är övertygad om att det är denna funktion som de gamla statsmännen anknöt till. De äldre, säger Sveriges Radio. Om äldre talade man i teves kvällspanel. Det kan vara samma sak. Ludvig Rasmusson, den kloke krönikören drog en lans för blandning av generationer.
Det behöver vi mer av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar