Världen krymper

Mitt seglarintresse landar nu i Kapstaden, ett dygn efter Ericsson 4 gick Ericsson 3 i mål, däremellan - i går em - skar Puma mållinjen nedanför Table Mountain. Sista båt har 350 distansminuter kvar (ca ett dygn i nuvarande rytm), drygt 10 gånger sträckan till Läsö från min hemmahamn - om man jämför menar jag. Själv drar jag en sista (!) gång till Vinga. Presidentvalet i USA dominerar också svenska medier. Kandidaternas svurna hängivenhet, med rötter decennier tillbaka, skrämmer mig lite. Viljan att komma till VIta Huset och styra West Wing är det man devoterar för. Men vet vi vad de brinner för? Den ideologiska tunnheten utan partiideologi som något att kretsa kring saknas - tycker jag. Samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras. Inte minst över talarkonst - där är anglosaxisk tradition avundsvärd. Här hemms grottar vi ner oss i obegriplig spelteori; oppositionen kring vem som får vara med; regeringen kring vård till asylgömda, äktenskapsdefinitioner och ytterst frågan om vem som egentligen bestämmer. Jag fortsätter att önska mig lite mer idealistiska perspektiv!