värmeböljan på någon plusgrad och i ett ihärdigt regn under gårdagen har tagit hårt på snön och lämnat de tidigare vintervita vägarna med svart asfalt eller grus. Men än lyser landskapet vitt, men tröttare.
Vi närmar oss Marias söndag - Fjärde Advent. Hon som står i centrum för Undret; då Gud blev människa. "Himlen har landat" skrev Bo Setterlind, en kort och träffande beskrivning av Julen.
Vi firar det unika med att Gud - högt över och på ett sätt oförenlig med det mänskliga och kortsynta - ändå blev människa. Jesus Kristus som Sann Gud och Sann Människa. Magnus Malm talade om inkarnationen på Göteborgsmötet i somras. Han, som jag uppfattade det, talade om att vad Gud har förenat ska människan inte skilja åt, ungefär som orden i vigselritualen. Vi lockas till att antingen förmänskliga Jesus, eller göra honom till bara Gud. Båda vägarna driver oss ifrån det unika; Jesus som Gud och Människa.
Det är just där, i brytningspunkten mellan himmel och jord som tron står och balanserar. Den vänder sitt ansikte mot himlen, men också mot jorden. Den talar om de inre världarna, men också de yttre. Den är, kort sagt, andlig och social på en gång.
Detta ska formuleras så att vi begriper, samtidigt som att vi anar att djupa kunskaper ligger utom synhåll, men i riktning mot dit vi ser.
Vi jobbar nu med hur vi ska formulera bilderna och dela berättelserna om en ny gemensam kyrka. Det finns en hemsida som bit för bit samlar på sig material: Gemensam framtid.
Tillsammans kan vi ge våra bidrag; glimtar av begriplighet och den unika roll som kyrkan kan spela.
Välkommen med ditt bidrag. Här på min blogg, eller på hemsidan som jag hänvisade till eller till min epost; adress ovan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar