Det är en sorglig resumé av Tiden. Kanske var det för tyst kring seriemördaren - men med nya budskap hakar teve på. (Jag har tidigare skrivit om möjlig rättstragedi.) Helle Klein gjorde stort nummer av att hon lämnade "journalistiken" och gick till sin dröm om att bli präst. Jag tror att hon skulle haft en hel del spännande att ge där. Nu återvänder hon som åsiktsmaskin till Aftonbladet. (Ja, jag vet att hon bara var tjänstledig, men jag vet också skillnaden på innehållet i lönekuverten.) Syns man inte finns man inte.
Vår tids lycka är 15 sek. i strålkastarljuset. Har man en gång fått den snutten brinner längtan efter en ny chans till rampljuset.
"Byggt ett hus, fött en son, planterat ett träd, (och möjligen) skrivit en bok" var kanske dåtidens Hall of Fame. Nu är det teves strålkastare. Kanske ska man inte moralisera, kasta sten i glashus...
Men något tragiskt är det väl, den mänskliga längtan att inte vara nöjd - att sträcka sig mot synbarheten, skenbarheten...
Följer Kapitel1.se där författarwannabees trängs i nätmörkret. Ger varandra goda tillrop eller hugg i ryggen - där är rampljuset ett lockande bokkontrakt med Piratförlaget. (Som ni vet är jag där också.
Syns du inte finns du inte. Syns... Synd...
3 kommentarer:
Har just tackat nej till att medverka i "Fråga Doktorn". Där går gränsen för min mediakåthet.
Det kanske inte var så bra, din röst kanske behövdes särskilt där!
Tragiskt att så många känner syns du inte finns du inte. Jag beundrar de som gör stora verk i tysthet. Det känns mer äkta!
Skicka en kommentar