här nere där våren bryter igenom med skir grönska, där uppe i bergen då töfloderna eroderar det vita...
Jag vet att jag är tidigt ute. Alltid tidigt ute. Mer där än här, sträcker mig, flyr bort.
Reser nu till medarbetarsamlingen för Missionsförbundet, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan. Sträcker mig mot framtiden, en gemensam kyrka. Vi samlas med den rika erfarenheten av att vara människor, i längtan efter funktionen av att tjäna i framtiden. Gud möter ur denna okända framtid.
Men orkar vi bryta upp, etablera oss på nytt, tänka nya tankar, möta nya behov? Vi fängas lätt av det som drabbade Petrus då han var på förklaringsberget. Plötsligt blev allt så klart, tydligt, hanterbart. Men Jesus drev honom ner från berget, in i den vardag som behövde delas.
Där kan kyrkan betyda skillnad, men orkar vi vara till för fler än oss - finna orden som breddar verkligheten?
Gud i denna framtids vardag. Det är inte enkelt, inte ens alltid begripligt. Gudsfolket är inte till för sig själva, inte för att bevara sina positioner, inte för att skydda gränserna för tro, men söka centrum av Meningen. Är det inte det som är livet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar