1. Ska världen tala med Hamas? Broderskapsrörelsen vågar nu på allvar ställa det kravet. I boken rörelsen just gett ut om MÖ-politiken låter man dock – om man läser recensionerna – istället partiets röst höras; där känner man sig bunden av de goda, och formella, relationerna med Fatah.
Fatah har stora problem, partiet hölls ihop så länge dess grundare levde. Partiet kom att bli kittet i den stora och ganska vildvuxna buske som är PLO. En av dem som tänktes bli en framtida ledare sitter i israeliskt fängelse; Marwan Bargouti. Under rätt lång tid fortsatte han att spela en aktiv roll. Även från sin cell, anklagad av israelerna liksom tusentals andra palestinier, övervägde han till och med om han skulle utmana Mahmoud Abbas/Abu Mazen i presidentvalet. Men avstod då, till skillnad från den mera från Fatah obundne, läkaren och släktingen, Mustafa. Marwan var vald medlem av det palestinska parlamentet då han fängslades. Han talar hebreiska – det har han lärt under upprepade fängelsebesök, likt många andra som hörts i protester och säkert medverkat till upplopp mot ockupationsmakten – och har god kunskap om vad som är en möjlig väg till fred. Jag har träffat honom, vid flera tillfällen.
Men Arafat hade svårt att lyfta fram någon efterföljare. Ännu regerar de som följde honom från Beirut till Tunis, bland dem Abu Mazen. Men nya ledare kommer, om det blir för ett eller flera partier är väl ännu oklart.
Det är också oklart om Hamas stärkt sin ställning, men knappast uteslutet. Att driva politik under trycket från ockupation är inte lätt, men hur rimligt är det att omvärlden ska trycka på palestinierna en enighet när man samtidigt välkomnat politisk mångfald och sedan inte respekterat valutgången...
Av de ledare som måste växa sig stora i Palestina ställs nu gigantiska krav på resning och integritet.
2. Vem ska betala för förödelsen på Gaza? FN-systemet har redan under decennier försörjt stora delar av befolkningen. EU-länder och däribland Sverige har bidragit och investerat i området. Skrivs det aldrig ut någon räkning till Israel? Hamas lever delvis på iranska pengar – vill vi att Iran nu ska återbygga Gaza när/om kriget tar slut? Till det kommer traumat för de många som nu sörjer, skadats, förlorat allt...
Barack Obama har en del ärenden på sitt skrivbord i morgon. Måtte han överleva Inauguration Day! Snacka om krav på resning och integritet! (Jag var i Washington D.C. då Bush den äldre inaugurerades. Det var tryck då, trafiken lamslagen, det lär bli etter värre i morgon.)
Läs också gårdagens post om framtida kyrka. Ett litet smakprov presenteras.
.
1 kommentar:
Jag tycker du skriver så klokt och nyanserat. Du har historisk förankring samtidigt som du kan ifrågasätta, det gillar jag. Du skriver att det inte är lätt att styra utifrån ockupation och det är ju helt förståeligt. En fråga som jag ställer mig är ju hur man kan välja när ens land är ockuperat, hur demokratiskt det än är. Väljer man utifrån förtvivlan och hämnd eller väljer man genom att tänka långsiktigt? Hur lätt är det inte att fastna för retorik som talar till ens känslor istället för att också lyssna på förståndet när man är i affekt för att förtvivlan är så stor och maktlösheten ständigt är närvarande. Även om Hamas vunnit demokratiskt, är ju frågan om det är ett val som leder till långsiktig fred. Om jag inte minns fel så valdes väl också Hitler på demokratisk väg? Jag menar att vi inte kan stirra oss blinda på att Hamas valdes till makten via demokratiska kanaler eller att Israel har ansetts som det enda demokratiska landet i mellanöstern. Jag menar att vi i omvärlden också måste våga kritisera och inte bara applådera för att det utifrån sett ser demokratiskt ut. Vi måste fråga oss hur demokratin används och för vem demokratin används för. Vad jag ser så verkar ju demokratin i Israel och Palestina inte användas för landets invånare utan snarare deras makthavare. Det tycker jag är sorgligt.
Tack för samtalen så här via internet och via bloggar. Detär givande!
Skicka en kommentar