torsdag 29 januari 2009

Nedsänkt i kylan




Som om en ande passerat
rört vid buskar, träd, varje sak
med och utan liv i sig
sänkt dem i kylan och
lämnat dem ett nytt ansikte
sårbart för vind och rörelse
stelnade
nedsänkt i kyla
som om själva tiden frusit
men solen vandrar över fjällen
minner om tid som bara går


På MÖs västfront inget nytt: Raketer, bomber, hotad natt, barnsliga ledare och nya trauman och hot som vanligt, år efter år, tidningarna redan nedsänkta i idet. Mitchell på plats. Det börjar verka som vanligt. Tamt, som en tjugosjunde teverepris.

Prat på dagen.
Bomber på natten.
Folket?
Vem bryr sig...


VOR: Timmar kvar för TelBlue som slår Puma med några nm och E4 blir trea, Gröna draken ska segla några dar till, hinner nog få en ny storm att uthärda innan målgång.

Vila några veckor,
sedan Stilla Havet
och Hornet
att krossa
eller krossas av

3 kommentarer:

Anonym sa...

Nu får du inte lägg ut fler bilder på din verklighet, för då kommer jag och hälsar på. Jag gillar ju inte snö! Det är kallt och vitt! Eller är det så att det vita är något jag först kan ta in nu när jag är jag igen?

Tänk själv/ Läsa i livet sa...

Du är särskilt välkommen, det är vackert, inser att det frestar, men se det som poesi, en vacker bild - det handlar om att förhålla sig. Dina ord om det vita är vackert, lika vitt är det inte (alltid) i mitt inre, också där jag demoner och oro...
Risk för fler bilder!
Kram PA

Tänk själv/ Läsa i livet sa...

också där jagar... ska det vara