(Nu, i måndagens vargtimme (kl 4) säger Haaretz att Kadima närmar sig Likud)
På tisdag är det val. Där finns mängder av partier. Men de traditionellt största är Labour och Likud, vänster resp. höger. Kadima har rötter främst i Likud men samlade även Labour politiker och är nu att betrakta som ett mittenparti. Meretz är ett fredsvänligt men marginellt vänsterparti med rötter i Labour (man delar sig i landet), Liebermans parti betraktas som populister men ser nu att kunna bli ett av de större partierna. Sedan finns det ett antal mer extremt religiösnationalistiska partier samt några små israel-arabiska partier.
Partierna har ekonomiska program, finanskrisen slår hårt också mot Israel, men det mesta handlar om relationen till grannarna, palestinierna främst. De religiösa partierna är i huvudsak motståndare till en palestinsk stat. Liebermans; Israel Beiteinu sägs vilja få bort alla palestinier mellan havet och Jordan, även de israeliska medborgarna. Andra hävdar att han föreslår gränsjusteringar så att nuvarande palestinskt dominerade områden i Galiléen förs till en palestinsk stat och nuvarande bosättningar och Jerusalem införlivas med Israel. Likud säger att de hävdar ett odelat Jerusalem (inklusive det palestinska östra Jerusalem) och avser att behålla ockuperade Golan (Syrienland) samt säkert de stora bosättningarna på palestinsk mark (Ariel, storjerusalem och bosättningarna ner mot och runt Betlehem). Labours formella hållning är en tvåstatslösning men de har i regeringsställning i huvudsak varit oförmögna att flytta fredsprocessen, allmänt anser de att krigsvinsten 1967 ska löna sig i territorium. Kadima står upp för en tvåstatslösning men gränsdragningen är en öppen fråga och de har inte flyttat fredsprocessen under sin tid vid makten. Meretz står i princip för Genèveinitiativet som i huvudsak tillämpar gränserna före junikriget 1967 men de förblir marginella i israelisk politik.
Detta, tillsammans med skattningen av säkerhetsfrågorna, är utan tvekan de frågor som israelerna i morgon går till val på. Det har allmänt betraktats som klart att
Likud kommer att bilda regering, förra gången Netanyahu var premiärminister var det en katastrof för palestinierna. Politiken kastas från höger till vänster och i stort sett alla val resulterar i olika former av koalitionsregeringar.
Tyvärr kan jag inte säga att jag tror att morgondagens val avgör vägen till fred. Bibi, Livni, Lieberman och Barak – jag gissar den utgången. (likud-kadima-liebermans parti-labour). Kanske – man har sagt det förut – är det en högerregering som sluter fred med palestinierna. Hoppas kan man, men det verkar i hög grad osannolikt.
Ulf Bjereld har en klok artikel i ämnet.
Nu börjar också BOK-SM på allvar. Mitt bidrag finns här. BokSM-reglerna här. För att rekommendera t.ex. min bok i bokfighten krävs att man är registrerad som medlem (kan göras med påhittat namn etc, går på ett kick) och sedan rekommendera tre böcker. Detta val kan sedan ändras allteftersom fler böcker dyker upp. Välkommen in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar