Lever än i illusionen om att saker och ting är viktiga. Om vi inte tar dem på allvar är de inte riktigt viktiga. Brukade citera en amerikansk fotbollscoach som förklarade skälet för sin framgång: ”Smart nog att förstå reglerna, dum nog att tycka att fotboll är viktigt.”
Blir därför upprörd när katolska kyrkans ledare nu åker runt på den kontinent som håller på att förgöras av hiv/aids och säger att kondom inte löser problemet, avhållsamhet eller trohet är bättre. Inte smart, dessutom problemet med att den goda teorin om livets okränkbarhet sätts emot verkligheten; folk ligger med varann. Jag är dum nog att tycka att livet är tillräckligt viktigt för att skydda människor, inte bara den goda teorin.
Oroas när maktens män (tydligen alltid män) som ändrar i grundlagen för att skydda sig; Berlusconi för att skydda sin oklara privata förmögenhet, Azerbadjans president som i folkomröstning upphäver demokratin, Chavez som upphöjer personkulten som nog bara kan understödjas av oljemiljarderna.
Dessa gigantiska hot mot mänskligheten debatteras, javars. Men tas de på allvar.
Å andra sidan. Det kanske inte är så viktigt. Om 100 år är alla döda. En del glömda.
Har ännu inte begripit om mitt problem är att jag inte är smart nog, eller dum nog.
PS. Nu talar man om girighet som en dödssynd. Avund är en annan. DS.
1 kommentar:
Jag tror vi behöver människor som tycker saker och ting är viktiga och reagerar på vår omvärld.
Skicka en kommentar