söndag 12 april 2009

Påskens teologi - kristentrons centrum

(PS (i början) läs också Emmausvandraren idag. Här. Och följ CDE i sin läsning av Gardells bok om Jesus. Här. DS)


På söndag predikar jag i S:t Jakobs kyrka i Göteborg. Temat är Påskens vittnen och texten är: Joh 21:1-14 här (skriv in Joh 21 i sökrutan Slå upp versar). Till tisdag reflekterar jag kring några centrala punkter. Senare i veckan lämnar jag min disposition för predikan, på söndag hålls den i St Jakob och läggs ut på nätet. Under hela processen välkomnar jag dina bidrag, kommentarer, frågor…

Men först några ord som sammanfattar teologin kring det vi just har varit med om:

Gud tvättar människornas fötter...

”Det är fullbordat.” Det som ska göras är gjort. Gud gjorde det.

Teologin kring påsken är full av symboler. Ordet symbol betyder hålla samman, till skillnad från diabol (djävul) som håller isär. Å ena sidan helhet, å andra sidan fragment.

Kristentrons tydligaste symboler är Krubba, Kors och Grav. (Vår tro är KKG.) Alla besökta av Gud, men är nu tomma. Det tömda vittnar om Guds närvaro.

Det finns många fler symboler: Dopvattnet, bröd och vin, duvan som är Anden, lampa, eld, senapskornet, vetekornet, Ordet…

Inkarnation – Försoning – Uppståndelse rymmer alla det stora att Gud blev människa. Jesus Kristus är Gud och människa, på plats på jorden vid vår tideräknings början. Himmelsfärden och sedan Andens utgjutelse manifesterar Jesus Kristus som plats- och tidlös.

Här rör vi vid det centrala och otroliga: En Gud som föds (i ett stall, i marginalen, utsatt för kyla och risk för död, överlåten i människors ansvar). En Gud som dör (så äkta var det jordiska livet att det kunde släckas). En Gud som uppstår (det var nog otänkbart att Gud skulle stanna i dödens våld). En Gud som lämnar jorden i himmelsfärdens kröningsceremoni (det är kanske det mest gudalika). Alla fyra händelserna – födelsen, korsfästelsen, uppståndelsen och himmelsfärden – stryker under att Jesus är Gud och Människa. Evig och transcendent som Gud, platsbunden, synlig och dödlig som Människa.

Allt som skedde var förutsättning för det som Jesu liv betyder.

Vi har i vår kristendomstyp betonat försoningen – och korset. Men försoningens kraft förutsatte inkarnationen och manifesterades i uppståndelsen och himmelsfärden. Det är därför inte en tillfällighet att Jul –Påsk (med föregående faste- och passionstid), Himmelsfärd och Pingst är kyrkan stora helgserie. Guds handlande dominerar Jul-Påsk och människornas respons och ansvar blir tydligare från Himmelsfärd till Pingst.

På söndag är temat Påskens vittnen. Men texterna handlar mindre om det men mer om Jesus som Uppstånden. Som dyker upp i lärjungarnas tillvaro, men verkar förbli bara delvis igenkänd.

Tidningen Dagen har en bra sammanfattning av de fem stora dagarna: här.
----

(Idag anger jag texten: Joh 21:1-14. Till tisdag kommer en del reflektioner kring några centrala punkter i texten. Senare i veckan lämnar jag min disposition för predikan, på söndag hålls den i St Jakob och läggs ut på nätet. Under hela processen välkomnar jag dina bidrag, kommentarer, frågor…)

4 kommentarer:

Lasse Svensson sa...

KKG - en tro i livet som jag gärna lyssnar till! Fint! Ser fram emot veckan och söndagen!

Anonym sa...

Symboler

”Teologin kring påsken är full av symboler. Ordet symbol betyder hålla samman…”

Symbolen binder samman representamen (det percipierbara eller mentala bilder/ föreställningar) och objektet (det som representamen hänvisar till) och det förstås, tolkas av någon, dvs. det får en mening/innebörd i mottagarens medvetande – interpretanten, "den egentliga betecknandeeffekten", det vill säga den mentala föreställning som skapats både av den representerande formen och användarens erfarenhet av objektet, dvs. en följd av tolkningen. Symbolen är en mental och social konstruktion och bygger på inlärning.

För mig är det viktigt att hålla samman påsken till en helhet. Påsken är för mig: Fastan, Askonsdagen, Getsemane, Korset, Tomrummet (påskafton ”Det tömda vittnar om Guds närvaro”), Uppståndelsen och den slutar först vid Emmausvandringen
Söker inte efter ”paradiset”, snarare en helhet. Kanske är helheten en symbol för paradiset? Med tanke på antalet besökare som brukar komma till kyrkan på skärtorsdagen så känner jag mig ganska ensam om ett söka denna helhet.
Och då känns det förvirrande när det i en enkät frågas efter vilken av påskens dagar som är ”bäst”. Fotboll är kanske en symbol för gemenskap för vissa, andra skiter i vilket. För mig markerar det tydligt att jag inte känner gemenskap.
/L

Tänk själv / Läsa i livet sa...

L. Tack för kvalificerade kommentarer kring symbolen. Skärtorsdag är också min favorit (om man får tala så idolaktigt). Det är liksom kristentro på allvar. Lärjungarna som inte orkade hålla sig vakna, Jesus - Gud och människa - helt ensam.
Till det sista: strunta i fotbollen, för en del betyder dess symboler en del, låt dem ha det. Till den stora frågan: På ett sätt går vi ensamma då söker djupet i oss själva och mötet med Gud. Ingen kan följa just oss - där uppstår sedan mötet: Gud och jag./PA

Anonym sa...

Håller helt med dig, jag skiter i fotbollen och fortsätter min ensamma vandring. Det gör bara så förfärligt ont ibland!!!
Kram L