- nästan som i en dröm. Men verkliga. Majestätiskt har de lagt sig tillrätta. Ett afrikanskt lejon, en lejonhanne, låg över vägen då vi kom körande i det väldiga naturreservatet. Han skulle sova en stund. Mitt på grusvägen. Vi stod och väntade. Lyste på honom i den afrikanska svarta natten. Han sov, tänkte inte flytta på sig.
Häromdagen hände det igen. En liten katt satte sig mitt på vägen. Jag körde långsamt, lyste på den. Men den hade satt sig tillrätta. "Inte flyttar man sig för mänskorna."
I Afrika fick vi backa undan, ta en omväg, i Vallda fick jag backa och lyckades runda katten som satt kvar. Jag frågade den om den var dum eller döv. "Sånt svarar man inte på" - sa katten.
PS1. VOR: Armadan väl samlad nedanför "hakan" på Brasiliens östra hörn med Recife (där dom Helder Camara var ärkebiskop - ni vet han "Med tusen skäl att leva")
PS2. Gå in på föregående post och hjälp till med min predikan. Vi testar interaktiv predikoförberedelse över nätet - jag är rätt aktiv - fler inter...
2 kommentarer:
Efter att ha levt med dessa djur under några år, förstår jag att du fått åka omvägar. Egen¨vilja är deras motto, men ack så goa.
Lisa
Din predikan kan jag med min enkla tro ha svårt att greppa. Hade nog också velat se såren,trots att jag såg att det var min broder.
hur predikan blir vet vi inte förrän på söndag. Nu samlar vi material.
Har inte nått till kattkärleken än, men lär mig som du ser.
Kram/PA
Skicka en kommentar