Firar du?
Vi borde nog. Sjunga Beethoven och ta en tankepaus mellan hägg och syrén. 27 länder tillsammans på en kontinent som bråkat, kivats och mördat under tusentals år. Det är lite häftigt.
Men det är stort. Vi är olika. Från söder vid Medelhavets strand till finska urskogar. Från Atlantens klippor ända in i Balkan. Men - som alltid då vi talar om olikheter - mest är vi lika.
Vi skickar 19 personer till parlamentet, Margot Wallström ska ersättas i kommissionen och genomförs Lissabonfördraget blir det en tydligare samling med en gemensam president och en tydligare röst i utrikespolitiken. (Och vi får ett par parlamentariker till.)
Tänk om vi skulle ställt oss utanför? (Norge säger du, de klarar sig bra. Då glömmer du att de till 90% är med, lyder under EU:s handelsregler och har att anpassa sig till den gemensamma europalagstiftningen. Man kallade dem för en "fax-demokrati", de fick lagarna per fax från Bryssel, kanske är de nu snarare en mail-demokrati.)
Vi gör en massa viktig nytta för varandra, och det har vi glädje av. Anna Lindh hade varit den tydligaste kritiska rösten till defekter i Turkiets demokrati, men hon var också den första utrikesministern från EU att besöka dem. Jag var med. Hennes tydliga kritik gjorde nytta, men ännu viktigare var besöket. Erdogan hade just tillträtt (men inte i praktiken för det låg ett rättsfall över honom som gjorde att nuvarande president Gül, sedan utrikesminister, var tf premiärminister.) Men vi träffade båda, Anna förenade en skärpa och en avslappnad vänlighet som var otroligt effektiv. I mina memoarer ska jag berätta mer om vad som hände lite bakom offentligheten.
Glöm inte att rösta, rösta på någon du litar på och på någon som tror att Europapolitiken kan göra skillnad. Jag kryssar nog för Ardalan Shekarabi.
VOR: Ikväll, svensk tid, seglar båtarna hamnrace i Boston. Nästa helg bär det av mot Irland. Om en månad, drygt, ser vi dem i Marstrand och sedan i Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar