Min adress är Solgatan 1.
Solkatterna lekte gömme under bryggan, men solens reflexer kan ingen gömma. Båtarna låg förtöjda runt klipporna i pingstvärmen, som påskfjädrarna i riset, inkilade överallt. Det var trängsel av solbadare på de solvarma klipporna. Bara några dagar tidigare var det ejder, grågås och svan som slogs om vattenytorna. Var är nu alla fåglarna? Sälen satte upp sitt svarta huvud, förvånad såg han förändringens vindar. Hans klippa var utlånad till ett redan brunbränt barn. Skulle tiderna åter bli som tider varit?
De glider över det glittrande vattnet. Men fler rider, på höga och många hästar. Var tog stillheten vägen? Vem hör längre ejdermammorna tjata på sina ungar? Att vågen kluckar mot stranden sökande ännu ett nytt ackord.
Inte ska man väl klaga på att folket befolkar kusten? Att husen strömmat ner till strandkanten och står och lutar sig över havet, att vägarna tar bilar till de sköra vattenkanterna, att människans expansionslust inte ens gör halt vid havet…
Ingen idé att klaga, oavsett. Tidens tand gnager. Västkustens allemansrätt snärjs åt, tomter klipps ända tills de äts av sälta. Gnager gör tidens tand.
För sommar-läsning rekom-menderas min blogg som tar oss med till Böckernas Bok: Läsa i livet. Här.
PS. Kunde inte hålla mig (ifrån)...
3 kommentarer:
Förstår din vånda över ökad trafikering och fler motorbåtar. Kan inte riktigt förstå människor som ger sig ut i vår naturliga natur och inte njuter av tystnad och miljön. Hade gärna varit hos dig där du är!
Vad bra att du längtade hit :-)
Kul att höra dina tankar
Din upplevelse av sjötrafiken hade jag av landtrafiken igår. Verkade som om halva Halland hade ledigt - eller så ville dom titta på det blivande staketet :)))
Skicka en kommentar