Bibelbloggen har satt upp en milsten

På Läsa i livet har vi nu läst ut de fem Moseböckerna, här. Minns min första dag på Överås - vår pastorsskola. Där satt de som redan gått ett eller två år och talade vant om Bibel, teologi och allt annat. En hallänning sa på bredaste lokalmål: "pentateuken" och jag var helt lost. Vad var - och så sa jag det med hans halländska diftonger - P E N T A T E U K E N?

Jag lärde mig att det var de fem Moseböckerna.

Nu har jag läst dem igen, kanske har någon följt mig på min Bibelläsarsite. Det har varit en uppfriskande, påminnande och spännande resa. Idag ägnar jag blogginlägget åt Mose som alltid har fascinerat mig. Han återfinns i min avhandling för Doctor of Ministry, och har ständigt vandrat vid min sida.

Han banade ny väg. Ingen tvekan om det. Han tog med sig de kunskaper han samlat i skilda kulturer och formade det nya folket, inte i splendid isolation, men i tydlig kontakt med sin samtid, det var hans kontext.

Böckerna, särskilt den femte, är samlad långt senare och tillrättalagda för den tidens reformation och återförande till urtidsvärdena. Där finns många kärnversar, också för oss: en av dem: ”Där uppe är urtidens Gud, hit ner når den Eviges armar.” 5 Mos 33:27

På något sätt summerar den versen min gudsbild.

Böckerna, inte minst den femte, går att läsa politiskt, och det görs i dagens Israel. Därför är också konflikten mellan palestinier och israeler en konflikt som uppehåller mig. Där finns rikt material att ösa ur och elda konflikter. Stenarna, geografin, ja hela det bibliska landskapet, blir politik. Men i grunden delar jag den syn som Abraham Burg, tidigare labourmedlem och talman i Knesset, ofta säger: "Det finns inga heliga stenar, bara människan är helig."

Varje tid måste läsas i sin tid. Tillbakablickande och nationell nostalgi blir livsfarlig.

Mose är en förebild för management by walking around. Bokstavligt. Men han lärde sig att delegera av svärfadern. Och att lyda av Gud.

I siten Läsa i livet går vi nu vidare till de historiska böcker som sedan följer. Ett folk blir till. Välkommen med. Lördag-lördag läser vi GT, tisdag-tisdag NT, där vi ska vi nu ta itu med Thessalonikebreven.