Kongress

Ett litet bildpotpurri från en kongress. Antar att jag varit på hundra, kanske fler; seminarier och kongresser. Ser engagemanget, de många orden, tron på att ord kan sättas i omspel och orsaka förändring. De kan det. Peter Weiderud omvaldes till ordförande. I avslutningstalet citerade han Augustinus. Om Hoppet som har två sköna döttrar; ilska och mod. De båda talar om glöd. Glöden. Förändringen. Den lever i mig, men passar allt sämre på kongresser...

Försökte erinra mig vad som en gång grep mig. Satt 16 år i Förbundsstyrelsen, började genom att bistå dåvarande ordförande med det politiska handlingsprogrammet - det blev en text med starka kutlurinslag, poetiskt. Jag glödde då - för detta.

Är jag desillusionerad efter drygt 2 decennier i politiken? Om det ska besvaras grundligt krävs nog ett långt svar. Kanske ger jag det en gång. Men så länge inget bättre alternativ presenterar sig tror jag obegränsat på demokratin - allt annat är värre.