Som två känsliga divor sitter de i varsitt hörn av salongen.
I en hörnet Israel som blivit ifrågasatt och nu kräver svenska regeringens räfts- och rättarting. I andra, den svenska pressen som blivit satt i fråga för en publicering av en allvarlig fråga i en slarvig och slängig artikel.
Svenska regeringen balanserar på slak lina. Svenska representanten i Tel Aviv har missförstått svenska UD och publicerade en ursäkt, ungefär som man gjorde i de s.k. profetbildsdebatterna. "Ingen ska tvinga oss att bryta våra grundlagar", säger statsministern.
Jag tycker att saken är mycket enklare. Nej, regeringen kan/ska/får inte fördöma en publicering. Men kan naturligtvis peka på att Sverige minsann arbetar mot allmän antisemitism. Självklart. Liksom homofobi, jakt på homosexuella... Israels regering kan inte hoppas på att svenska regeringen bryter grundlagen. Tidningarna måste alltid vara redo att få en debatt om det de publicerar. Det är ju rent av själva avsikten.
Divorna måste föra samtalet, utan att ropa på att någon mäktig ska in och ta andra i örat. På annat sätt fungerar inte demokratisk debatt.
PS. Israels förre ambassadör till Stockholm, Zwi Masel (som förstörde ett konstverk av en svensk med judisk bakgrund) hävdar i ett teveinslag att det inte finns pressfrihet i Sverige. Alla (eller 85%) av tidningarna ägs av socialdemokrater och vänster, hävdar han. Det var mycket han inte förstod under sina år i Stockholm. (Jag mötte honom i tv4:s morgonsoffa en gång, han förstod inte mig heller.) DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar