Böndags

Kaffesugen?

Nej, det handlar inte om det nu. Nu är det dags att be för dem som i morgon och under lördagen samlas i Linköping för att sjösätta arbetet för en ny gemensam kyrka.

Aldrig (nästan aldrig) har några människor erbjudits möjligheten, utmaningen, uppdraget att omstarta sin kyrka. Vi vet inte om det går att göra. En del är tveksamma till om det alls ska göras. Andra kanske ser det som fåfängt arbete.

Jag är övertygad om att utmaningen är verkligt viktig.

När våra kyrkor etablerades i vårt land gjordes det i ett sammanhang då en svensk var lutheran. Kyrkan var ett centrum i bön, skötte kommunala angelägenheter och utbildade den svenska ungdomen. Alla tillhörde kyrkan. Katekesen var första läseboken. Då vågade sig Georg Scott, Fredrik Olaus Nilsson, Paul Peter Waldenström och många, många andra på att börja tala med en ny ton. Man samlades kring Ordet och Bordet. Vid förbjudna samlingar bildades de rörelser som kom att förändra Sverige. Då.

Nu har vi en annan värld. På ont, men på mycket gott.

Jag menar att vi aldrig på allvar har gett oss chansen att slå oss ner och pröva, ompröva och nypröva de förutsättningar vi har.

Gud är större än vårt hjärta och det är Guds kyrka.

Bed för en ny kyrka. Jag tror att det är hög tid. Högtid.